Kuusinen vädjade till Stalin för att få sonen fri
Josef Stalin släppte Otto Wille Kuusinens son Esa på fri fot när fadern gick med på att leda Terijokiregeringen 1939, enligt en färsk bok av författaren Antero Uitto.
Otto Wille Kuusinens landsförräderi räddade livet på hans son Esa Kuusinen, skriver Iltasanomat utifrån Antero Uittos nya bok om O. W. Kuusinen som presenterades på Bar Moskva i går.
Författaren själv vill nyansera påståendet.
– I samband med att Kuusinen utsågs till ledare för marionettregimen som skulle styra Finland efter Sovjetunionens invasion ringde han till Stalin för att vädja för sonen. Han försäkrade att sonen var pålitlig och att det handlade om ett missförstånd. Kort därefter frigavs Esa och blev sekreterare i den dysfunktionella Terijokiregeringen, säger Uitto.
– Men Kuusinen blev inte landsförrädare för sonens skull. Han hade redan tidigare hunnit förråda sitt land på alla tänkbara sätt.
- Den kommunistiska politikern Otto Wille Kuusinen, född 1881, flydde till Sovjetunionen efter den röda sidans nederlag i inbördeskriget 1918.
- I Finland betraktades han som landsförrädare.
- Josef Stalin utsåg Kuusinen till ledare för Terijokiregeringen, som enligt planen skulle styra Finland efter vinterkriget. Då den sovjetiska storsegern uteblev upplöstes Terijokiregeringen snabbt.
- Kuusinen gjorde i stället en lång karriär som inflytelserik politiker i Sovjetunionen, bland annat som ledare för Karelsk-finska sovjetrepubliken.
- Efter Stalintiden stödde han Nikita Chrustjov och var medlem i den mäktiga politbyrån.
- Under 1950-talet försökte Kuusinen besöka Finland, men den finländska regeringen meddelade att han inte är välkommen.
- Kuusinen dog i Moskva 1964. På begravningen bars hans kista av bland annat Leonid Breznjev. Kuusinen ligger begravd i Kremlmuren.
- Antero Uittos bok är den första om Otto Wille Kuusinen som utkommit i Finland efter Sovjetunionens fall.
Esa Kuusinen dog tio år senare i en lungsjukdom som han ådragit sig under fängelsetiden. Han var ett av de otaliga offren för de politiska utrensningar som var särskilt infernaliska under Nikolaj Jezjovs tid som chef för säkerhetspolisen.
Den här terrorn lyckades däremot hans far mirakulöst överleva genom att hålla sig på god fot med den allt mer paranoida Stalin. Uittos verk Suomensyöjä Otto Wille Kuusinen (Finlandsätaren Otto Wille Kuusinen) koncentrerar sig särskilt på hur Kuusinen som enda finländare lyckades hålla sig på ytan i det snåriga Sovjetetablissemanget, medan andra höga tjänstemän utmanövrerades och dog som flugor omkring honom.
– Kuusinens politiska mål rann ut i sanden – Finland blev inte sovjetiskt och världsrevolutionen spred sig inte som han hoppades. Men på det personliga planet hade han en märklig förmåga att alltid stå på vinnarens sida, säger Uitto.
I boken skildrar Uitto också Kuusinens ungdomsår: musiklektionerna hos Elmer Diktonius, kärleksäventyren i Helsingfors och hur Kuusinen radikaliserades då han för första gången träffade Vladimir Lenin.
Delar av boken grundar sig enligt Uitto på bevarade berättelser av Kuusinens över 30 år yngre armeniska älskarinna Marina Amiragova. Paret höll ihop från 1936 fram till Kuusinens död. Hans tidigare hustru Aino Kuusinen tillbringade däremot 17 år i fångläger.
Ville hänga Mannerheim
Efter fortsättningskriget yrkade Kuusinen på hårda straff för den finländska krigsledningen. Enligt Uitto hade Kuusinen ett särskilt ont öga till C. G. Mannerheim.
– Kuusinen var besviken över fredsslutet och insisterade på stränga domar. Han ville se Mannerheim hängd. Men här var det Stalin som sade stopp på grund av tidigare överenskommelser med västmakterna, säger Uitto.