Syriska flyktingar kan vara tortyroffer
De finns sannolikt tortyroffer bland de syriska kvotflyktingar som kommer till Finland. Finland har genom en FN-konvention förbundit sig att ge den som utsatts för tortyr vård, men finansieringen är ändå beroende av Penningautomatföreningens välvilja.
– Tortyr handlar om att fullständigt beröva någon på människovärdet. Att få tillbaka det kan vara mycket svårt, säger Pekka Tuomola.
Han är direktör på Diakonissanstalten och ansvarar för Rehabiliteringscentret för tortyroffer som nu fyller 20 år.
Enligt honom är det mycket troligt att det bland de femhundra syriska kvotflyktingar som Finland tar emot finns många tortyroffer.
– Vi har kunnat läsa om vad som sker där, om hur människor kläs nakna, blir slagna, får naglarna bortrivna och hotas med att familjemedlemmar kommer att dödas.
Tortyrmetoderna är ofta fysiska, men de som utför tortyren har som mål att krossa psyket – och ofta också framtidstron.
Skam vanligt
Tuula Quarshie är psykoterapeut och specialistläkare inom psykiatri och arbetar på rehabiliteringscentret. Hon menar att enheten har förberett sig på hjälpbehovet bland annat genom att aktivt sprida information till flyktingsförläggningarna, som står för det första mötet med dem som kommer.
Det behövs lyhördhet hos personalen på förläggningarna eftersom tortyroffren själva kan ha svårt att tala om vad de utsatts för. Skuldkänslor över att man överlevt då många andra dött är också vanliga.
– Allra först handlar det ändå om att hjälpa konkret med helt praktiska saker, en hjälp som bidrar till att offren känner sig trygga.
Senare behövs terapi och kanske neurologisk hjälp.
– En del kan känna stor lättnad bara av att bli av med fysisk smärta, säger Quarshie.
Medmänsklighet
Finland har skrivit under FN-konventionen mot tortyr och på så sätt också förbundit sig till att ge rehabilitering. Centrets verksamhet finansieras däremot inte med statliga medel utan av Penningautomatföreningen.
I år har inrikesministeriet ryckt in för att rädda den verksamhet för barn och unga som ett EU-stöd tidigare möjliggjort. Nästa års finansiering är oklar men Pekka Tuomola hoppas på nytt EU-stöd.
Han bedömer det som orealistiskt att i dagsläget hoppas på statliga budgetmedel för rehabiliteringscentrets verksamhet.
Tuomola menar att det handlar om ren medmänsklighet att ta hand om vuxna, unga och till och med små barn som utsatts för tortyr. De 500 000 euro som behövs för verksamheten borde enligt honom därför inte i första hand vara en ekonomisk fråga.
Men vill man ändå se konkret nytta med rehabiliteringen också samhälleligt, menar Pekka Tuomola att den främjar integrationen.
– Det är väldigt svårt att få ordning på sina saker i den finländska byråkratin om man är traumatiserad.
Psykologen Marja-Leena Heinonen menar att föräldrar behöver hjälp så deras traumatiska upplevelser inte går vidare till barnen. Och tar man itu med barnen kan de komma vidare i livet i stället för att frustrationerna hopas. Då finns risk för att de kommer till utlopp i form av upplopp som skett i exempelvis Sverige och Frankrike.