Studio HBL • Isabella Lundgren tar musiken på allvar

För svenska jazzsångerskan Isabella Lundgrens hov är det ytterst viktigt att intervjun görs ombord på Sverigebåten när hon anländer till Helsingfors. Lundgren själv visar sig ändå vara härligt jovial och lätt att närma sig. Det enda hon vill är att få syssla med det hon kan – att sjunga och göra musik – medan ekipaget får ta hand om resten.

– Nu för tiden handlar så mycket om annat än musiken. Det är talang- och idoljakter på tv som gäller och sensation framför allt, säger Lundgren som bums visar sig som en seriös artist som gör musik på allvar.

Med tanke på hennes sensations- och underhållningskritiska framtoning, kunde man lätt få för sig att musiken är esoteriskt marginell och svår att ta till sig. Men inget kunde vara mera fel. Lundgren har i stället övertygat sina kritiker och en bred publik, huvudsakligen i Sverige, med kvalitativt högtstående jazz.

Hon har liknats vid något av en jazzkomet och om svenska jazzsångerskor oftast associerats med Monica Zetterlund eller Alice Babs, finns Isabella Lundgrens förebilder på helt annat håll.

– Jag har förstås lyssnat på en rad artister, men de som jag oftast återkommit till har varit Billie Holiday, Frank Sinatra och Judy Garland, säger Lundgren.

Ångestdämpning

Allra mest säger Lundgren att hon lärde sig om jazzen under fyra år i New York, då hon anammade en stor del av jazzmusikens historia och estetik. Andra medier har snappat upp att hon samtidigt hamnade in i ett alkoholmissbruk, som hon tog sig ur när hon kom till tro. I dag studerar hon teologi på deltid.

När vi träffas talar hon om "allt det luddiga" som influerade henne under arbetet med senaste skivan Somehow life got in the way som släpptes i Sverige i höstas och nyss utkommit i Finland (läs recension). "Det luddiga" handlar inte minst om livet och den existentiella ångesten.

– Jag tror alla människor innerst inne lider av existentiell ångest, som de försöker lindra eller dämpa på olika sätt. För somliga är musiken deras botemedel, speciellt som vi omges av musik hela tiden. Men många glömmer då att musik inte bara är underhållning och ångestdämpning, utan egentligen ett av de mest effektiva sätten att kommunicera på och förmedla idéer – om man har några idéer att förmedla. Jag stötte någonstans på ett citat som jag tyckte var fint: "Art should disturb the comfortable and comfort the disturbed" (Konsten skall rucka på det bekväma och trösta den upprörda, min övers.).

– Den möjligheten har man med musik, säger Lundgren.

Gammalt och nytt

Inför produktionen av sin andra skiva hade Isabella Lundgren en klar vision om att blanda material från den amerikanska sångboken med originalsånger. Att skivan skulle spelas in tillsammans med Nordiska kammarorkestern var arrangören och dirigenten Mats Hållings idé, eftersom han hade gjort en liknande skiva med trumpetaren Peter Asplund.

– Han kom och lyssnade på mig och frågade om jag skulle vilja spela in en sådan skiva. Jag tänkte att projektet kanske kunde bli av om femton år, men att få göra en så pass stor produktion som andra skiva hade jag inte trott, säger Lundgren.

Asplund blev producent och med på skivan är trion med Carl Bagge (piano), Niklas Fernqvist (bas) och Daniel Fredriksson (trummor).

Mera är på väg och i höst spelas tredje skivan in. Materialet är helt nytt och åtta låtar är redan klara.

Isabella Lundberg uppträder på torsdag på öppningen av Kultursalongen vid Skillnaden (tidigare biograf Adams hus, endast för inbjudna gäster). Den 23 maj uppträder hon också i Vasa.