Studio HBL • "Våldet en nationell skam"
Våldet mot kvinnor är ovanligt utbrett i finländska hem, samtidigt som attityderna mot problemet är mer nonchalanta än i övriga Norden.
Varför är det så? Vad gör staten, och vad kan vanliga medborgare göra för att motarbeta den här specifikt finländska våldskulturen?
Människorättsorganisationen Amnesty Finland bad inför valet riksdagspartiernas ledning ta ställning till en rad människorättsfrågor. Alla utom Sannfinländarna lovade allokera pengar för att implementera Istanbulkonventionens krav på förebyggande åtgärder mot kvinnovåld.
Konventionen som undertecknades i maj 2011 ratificerades av riksdagen förra veckan, men implementeringen finns det ingen fastställd tidpunkt för.
– Vi kommer att hålla partierna till svars under regeringsförhandlingarna, säger Amnesty Finlands verksamhetsledare Frank Johansson, som i Studio HBL både risar och rosar utvecklingen under senaste decenniet.
– Lagstiftningen har förbättrats väldigt mycket, men själva våldet minskar inte och attityderna kräver fortfarande mycket arbete.
Anna Jungner-Nordgren är vice ordförande för Svenska kvinnoförbundet (SFP) och påminner i Studio HBL bland annat om bristen på lågtröskelstjänster för våldsoffer.
– Det råder konstant brist på skyddshemsplatser, och vi har fortfarande inte ens en jourtelefon som skulle fungera dygnet runt.
Det har uppskattats att de åtgärder som Istanbulkonventionen förutsätter skulle kosta cirka 40 miljoner euro.
– Politikerna ser det som en utgiftspost i budgeten, men förebyggande arbete är en rationell samhällsekonomisk investering, säger Johansson. Eftervården av våldet kostar mer än det dubbla årligen.
Janne Strang ledde dagens diskussion i Studio HBL. Se programmet genom att klicka på bilden ovan!