Dickens segerarkitekt: "Vi har ett mentalt övertag"
Dickens målvakt Sonja Koskinen storspelade i säsongens tredje seriederby mot HIFK. Dicken visade att man inte toppar tabellen utan orsak och vann välförtjänt med 26-21.
- Äh, inte var det min bästa match, nog ska jag bli bättre än så här, säger Sonja Koskinen som fick tre stjärnor som matchens bästa spelare efter att Dicken tagit sin tredje raka serieseger över HIFK.
En fullsatt Britashall bjöds på prima handboll under Dickens "Superlördag", där damerna först mötte HIFK och herrlaget därefter Sjundeå.
Inledningsvis var Dickens och HIFK:s damer jämnstarka. Målen kom mer eller mindre turvis, även om det var rätt snålt på den punkten: ribborna fick sig några rejäla smällar i båda speländorna, och målvakterna – framför allt Koskinen i Dicken – gjorde utmärkta parader.
- Det är skönt att ha vunnit tre av tre i serien. Vi har ett mentalt övertag på HIFK. Vi vet vad vi ska göra mot dem och hur vi ska bli ännu bättre. Vi förlorade senast i cupen, vilket var en bra väckarklocka för oss. Men ligan är viktigare än cupen, säger Koskinen.
Att hemmalaget ledde med 12-7 vid halvtid var faktiskt till stor del just Koskinens förtjänst. Hon räddade många svåra lägen och var Dickens kanske bästa spelare. Dicken: ett lag som lever på sin bredd. HIFK: ett lag som är mera beroende av sina individuella stjärnor á la Johanna Hilli, Lotta Kulju & concortes. Samt naturligtvis meriterade Linda Cainberg som är skadad för tillfället.
- Linda är knäskadad, förhoppningsvis får vi henne tillbaka till slutspelet. Backarna behöver hjälp och hon är en stöttepelare, en spelare som tillför cirkulation i försvaret och tankar i anfallet, säger HIFK:s chefstränare Birgitta Lindholm.
Ledde med tio mål
I andra halvleken började lokomotivet vid namn Dicken ånga på ännu hårdare. Femmålsledningen blev sex, sju, småningom åtta mål, och efter 40 minuter ledde Dicken till hemmapublikens glädje med hela tio mål. Sett till spelhändelserna var det kanske inte riktigt rätt: Dicken var förvisso det bättre laget men räddades många gånger av målets ramverk – samt av Koskinens ypperliga målvaktsjobb.
- Vi presterade bra i 40 minuter. Sedan blev vi trötta så det är inte så konstigt att vi går lite ner, men det ska inte behöva gå så mycket ner. Vi bjöd in dem i matchen, och det ska vi inte göra, säger Koskinen.
HIFK-lotsen Lindholm var missnöjd med sina spelares avslut och tyckte att de gick in i matchen med för lätt inställning.
- Första halvlekens sista 15 minuter och andra halvlekens första tio var dåliga. Man måste vara 60 minuter inne i matchen. Man måste fightas för varje boll i försvaret och ge sitt allt i anfallet, säger Lindholm som ändå inte vill ta stress över att hennes adepter åkte på sin tredje raka serieförlust mot Dicken.
- Inte ska man hänga läpp för det här. Vi vann ju över dem i cupen i december. Sen när det gäller måste vi vara bättre, säger Lindholm och syftar på vårens finaler där lagen högst troligt kommer att mötas.
Med 20 minuter kvar av speltiden ledde Dicken med tio mål men glömde att knyta ihop paketet. HIFK kämpade sig mål för mål tillbaka i matchbilden och som bäst – eller sämst, beroende på hur man ser på saken – var Dickens ledning nere i bara tre mål.
Hur kunde ni tappa en så stor ledning?
- Vi blev väl lite bekväma med situationen. Vi ledde hela matchen och tänkte att nu är det färdigt. Men HIFK kommer alltid igen, de spelar alltid till slut och det måste vi komma ihåg, säger Betina Lillqvist som var Dickens bästa målgörare med sina sju fullträffar.
När kände ni att ni vinner matchen?
- Vi ledde med bara tre mål när tre minuter var kvar av matchen och då var det ännu oklart. Men när det var en och en halv minut kvar och vår ledning var uppe i fyra mål så kunde vi börja andas ut. Mot IFK är det aldrig slut före summern ringer.