400 kilometer till hemmamatcherna
De regerande finländska mästarna Dicken och Martina Genberg leder FM-serien. Men Genberg skiljer sig från lagkamraterna, hon har lite längre väg till matcherna då hon pendlar från Vasa.
VASA Dicken firade i våras FM-guld efter en finalseger över HIFK och den här säsongen har fortsatt på samma sätt. Laget är serieledare och har endast förlorat en match.
– Visst räknade jag med att vi skulle slåss i toppen, men så här bra trodde jag inte det skulle gå, säger Martina Genberg.
Hon är en av nyckelspelarna och har endast missat en match, det på grund av sina studier. Med tanke på att hon studerar till klasslärare i Vasa, är det antagligen förlåtligt.
– Inte är det alltid det enklaste och kombinera studier i Vasa med en seriös handbollssatsning i Helsingfors. Men jag gör det här för andra året och hittills har det fungerat.
Annorlunda upplägg
För den 21-årige Esbotjejen, har närvaroprocenten på matcherna alltså varit hög. Men det är klart att det inte alltid är möjligt för Genberg att delta i de gemensamma träningarna.
– Ungefär en gång i veckan har jag tränat med laget. Resten gör jag på egen hand och dessutom tränar jag med blandlaget IF Strömsö här i Vasa.
Hon berättar att kombinationen med studier i Vasa och spel i Helsingfors inte väckt några protester från Dickens sida.
– Från första början körde jag med öppna kort och sade att jag inte vill lämna bort studierna till förmån för handbollen, eller tvärtom. Det är någonting de har respekterat.
- Spelare, klubb, matcher, mål
- 1. Pamela Degerman, BK-46, 14, 111.
- 2. Johanna Hilli, HIFK, 14, 82.
- 3. Lotta Kulju, HIFK, 14, 81.
- 4. Madeleine Lindholm, SIF, 14, 80.
- 5. Carolina Rehnberg, GrIFK, 13, 78.
- 6. Inka Jäntti, Sparta, 13, 76.
- 7. Maria Jukola, SIF, 13, 69, Matilda Bäcklund, ÅIFK, 14, 69.
- 9. Carla Olenius, Atlas, 13, 66.
- 10. Anna Harri, ÅIFK, 12, 61, Anna Lindahl, Dicken, 13, 61.
- 12. Ida Väyrynen, HIFK, 14, 55.
- 13. Linda Cainberg, HIFK, 10, 50.
- 14. Anna Jauhiainen, Atlas, 11, 49, Kathlen Ax, HIFK, 13, 49, Anna-Mi Weurlander, SIF, 14, 49.
- 17. Martina Genberg, Dicken, 11, 48.
- 18. Sara Jäntti, Sparta, 10, 47.
- 19. Betina Lillqvist, Dicken, 13, 46.
- 20. Carolina Pettersson, ÅIFK, 13, 43.
Och med drygt halva säsongen undanstökad, berättar Genberg att allting fungerat bra.
– Men visst märker jag ibland att bollkänslan inte är vad den kunde vara. På samma gång är jag lite kräsen och kräver alltid mycket av mig själv.
Till nytta för vem?
Efter en lång julpaus, fortsatte damernas FM-serie förra veckan. Hur vettigt det sist och slutligen är att ha en fem veckors paus under säsongen, förstår knappast någon. Inte heller Martina Genberg är helt övertygad om konceptet.
– Med tanke på utvecklandet av handbollen i Finland är det inte bra. För att gå framåt som spelare behöver man matcher, inte långa pauser.
Inför den här säsongen skedde även några ändringar gällande slutspelet. I år går endast de fyra bästa lagen i grundserien vidare direkt till semifinalerna. Kvartsfinalskedet har fallit bort.
– Fyra lag är för få, jag tycker nog man är värd slutspel om man slutar på en femte eller sjätte plats, säger Genberg.
Dessutom krävs det fyra segrar för att gå vidare till nästa skede, tidigare behövde man tre. Dock är det här någonting Genberg tycker är bra.
– Det gör att man vill träna ännu hårdare för att orka ge allt i en eventuell sjunde och avgörande match.
Kul att vara bäst
Med undantag av en hemmaförlust mot Sparta, har Dicken gått obesegrade i årets FM-serie. Att vara regerande mästare har förstås både sina för- och nackdelar, men Genberg tycker det är kul.
– Det känns bara bra att alla vill besegra oss och än så länge har inte många lyckats med det.
Samtidigt är det klart att en lyckad grundserie inte betyder allt för mycket om man tackar för sig redan i semifinalerna. Men vad skall då Dicken göra för att ha en chans att försvara sitt guld?
– Orsaken till att hösten varit som bra som den varit, är att vi fungerat som ett lag. Det skall vi fortsätta med under våren, men det är klart målvakts- och försvarsspelet måste stämma i ett slutspel, säger Genberg.
Däremot vill hon inte skriva under på att några enskilda spelare måste stiga fram för att champagnen skall kunna korkas.
– Enligt mig är bredden på truppen en av våra största styrkor, tillsammans med sammanhållningen. Vi har alltid möjlighet att ha duktiga spelare på planen och på samma gång gör det att alla måste kämpa hårt för att få spela.
Framtiden delvis klar
Genberg berättar att även om hon har kontrakt med Dicken, så tar man mer eller mindre en match i taget.
– Det har varit enklast så och har även fungerat bra. Samtidigt vill jag tacka mina lärare som också ser till att jag kan göra så här.
Inför den förra säsongen, flyttade Genberg tillbaka till Finland efter ett år i Allsvenskan för Caperiotumba. En av orsakerna till återkomsten till Finland var för att hon skulle börja studera.
– Jag har alltid velat bli klasslärare, men det var ändå inte enkelt att lämna Sverige.
Men hon flyttade hem med en plan och även förhoppningar om att spela utomlands igen.
– Tanken är att bli färdig klasslärare och även spela handboll. Om studierna sedan tar ett år längre än planerat, spelar ingen roll. På samma gång kan jag bra tänka mig att åka iväg efter avslutade studier. Jag har svårt att se mig ge upp handbollen för att börja jobba.