Heikkinen suverän i uppförsklättringen
Höstens stressfraktur i ryggen var ett minne blott. Matti Heikkinen formligen susade – eller rättare sagt klättrade – uppför Alpe Cerims utförsbacke i den sista etappen av Tour de Ski.
Han fick det han var ute efter på den gruvligt tuffa längdåkningstouren med åtta tävlingar på tio dagar. Formen är prickad och skidorna i skick. Det vittnar tredjeplatsen på den sista och tuffa nio kilometer långa etappen om. Heikkinen var bara tolv sekunder långsammare än segraren Martin Johnsrud Sundby.
– Mitt maskineri fungerar. Det är inte en begränsande faktor för att klara sig. Månaderna jag vistades i Frankrike syntes åtminstone i den här tävlingen, säger Heikkinen om den lyckade avslutningen.
Heikkinen steg fyra placeringar i totaltävlingen och kom 18:e.
Av de övriga finländarna tog Sami Jauhojärvi en 36:e plats totalt efter att ha haft den 30:e snabbaste tiden på sista etappen. Ristomatti Hakola kom 44:a och Pentsinen 47:a.
Jauhojärvi kände redan under uppvärmningen att längdåkningen skulle vara jämnt och lugnt.
– Jag kom ingenstans även om det inte kändes så illa. Kroppen är nu tömd, säger Jauhojärvi och intygade att han inte gav sig ut med slapp inställning till den sista etappen.
Hakola visste ännu inte efter målgången om Alpe Cermis förändrade hans liv på något sätt. Han var mycket nervös inför sista etappen.
– Det är en fin stigning. Alla måste uppleva den. Man kan inte säga att man är en längdåkare förrän man vunnit Pirkkaloppet (90 km) och tagit sig till toppen av Alpe Cermis, säger Hakola glatt.
Ända till toppen tar sig Tour de Ski ändå inte utan målet är ungefär halvvägs upp till toppen av pisten.
Pentsinen var arg över att han inte kunde prestera bättre på Tour de Ski.
– I sprinten i Oberstdorf hade jag ännu något att ge men på de andra etapperna var det en enda överlevnadskamp. Jag är inte nöjd, formen räcker inte, säger Pentsinen.