Marcus Lindqvist: Ett magert idrottsår utan höjdpunkter
Det har kanske inte varit ett alldeles fantastiskt blåvitt idrottsår. Skid-VM var en katastrof – ett futtigt stafettbrons. Ishockey-VM var en grym besvikelse – sorti i kvartsfinalerna efter ett starkt gruppspel. Tero Pitkämäki räddade vad som räddas kunde i friidrotts-VM med att knipa ett brons i spjutkastning.
I formel 1-serien tävlade den finländska duon Kimi Räikkönen-Valtteri Bottas närmast om att torpedera varandra. Finlands – läs Kaisa Mäkäräinens – hemma-VM i skidskytte höll på att urarta i ett fullständigt fiasko innan hon räddade äran med ett överraskande brons på normaldistansen.
Listan över de nominerade kandidaterna till Idrottsgalans årets idrottsögonblick väcker inga större känslor. Närmast beskriver kandidaterna hur magert idrottsåret har varit.
Eller vad sägs om följande förslag: Kimi Räikkönens säsong kulminerade i en pallplacering (3:e plats) i Abu Dhabi, vilket samtidigt lyfte honom till fjärde plats i VM-serien och förbi Valtteri Bottas i den finska mästerskapsduellen. Det resultatet värmer säkert verkligen Kimi Räikkönen, den forne världsmästaren.
Med all respekt för Jarkko Nieminens grymma karriär: hans tacktal till Roger Federer, Peter Forsberg och Teemu Selänne i samband med sin farvälmatch var rörande och speciellt, men känns inte riktigt som årets idrottsögonblick i stil med Sami Jauhojärvis flax på upploppet i Sotji eller Mikael Granlunds zorromål i VM i Bratislava.
Sofia Ruusila-Nousiainens VM-guld i sin längdkategori i bikini fitness i Budapest känns inte heller glödhett. Roope Tonteris andra raka VM-guld i big air låter hyfsat stort, men han deltog i VM bara för att han inte kvalade in till prestigefyllda X-games. I snowboardsvärlden är det X-games som gäller, VM är betydligt mindre prestigefyllt. Oona Kiveläs fjärde raka VM-guld i påldans låter mer som en kuriositet än elitidrott, men nu ska vi inte vara elitistiska.
Aino-Kaisa Saarinen, Kerttu Niskanen, Riitta-Liisa Roponen och Krista Pärmäkoski räddade Finlands skid-VM med att ta ett högst väntat brons i stafetten. Men årets idrottsögonblick? Stunden då Pärmäkoski väljer att släppa Sveriges Stina Nilsson förbi inför upploppet, bara för att se svenskan spurta till ett löjligt enkelt silver?
Jenna Laukkanens oväntade guld på 50 meter bröst i kortbane-EM i Netanya var förstås en bragd i sig. Men fortfarande: nu snackar vi om kortbane-EM. Kortbane-EM åtnjuter högst en bråkdel av den prestige som långbane-EM och OS har.
Sami Kapanen och Teemu Selänne gjorde båda hisnande karriärer. Men att deras tröjor hissas upp i taket känns inte som ett idrottsögonblick. Tvärtom känns det som den tråkiga nostalgi som kännetecknar idrottsnationen Finland.
Det är svårt att finna någon kandidat som ens är värd en röst. Kanske stunden när Kimmo Timonen höjer Stanley Cup, efter den långa karriärens sista match. Men det händer knappast i Finland. Nordamerikansk ishockey är inte i ropet i Finland och den avgörande finalen spelades mitt i natten finsk tid.
Kanske Milka Reponens, Marjut Turunens, Mervi Pesus och Mira Kaskinens kvadruppelseger i skidorienterings-VM i Hamar? Nja. Skidorientering är trots allt en lite för liten sport globalt sett.
Petra Ollis blåtiror och silver i brottnings-VM i Las Vegas? Kanske, om vi för en stund klarar av att bortse från japanskan Kaori Ichos utklassningsseger i finalen.
Tror att Amanda Kotajas VM-guld på 200 meter rullstol i Qatar får min röst. Det känns rätt. Men om jag känner den finska idrottspubliken rätt går priset förmodligen till Tero Pitkämäki och hans bronskast i Peking. Det är alltså den stora publiken som väljer årets idrottsögonblick, inte den konservativa idrottsjournalistkåren.
Vem blir då årets idrottare? Jenna Laukkanen är det självklara valet efter två färska EM-guld i simning, strax före omröstningen.
Den fullständiga listan över nominerade kandidater, motiveringar och anvisningar för att rösta finns på Idrottsgalans hemsida www.suomenurheilugaala.fi.