Duguet vassast på knixig bana

Det var hästarna som fick mest beröm under presskonferensen efter världscupsklassen. Romain Duguet berömde sitt sto som han fick när hästen var sju år och som han nu rider fjärde året. Hästen har fört upp honom på den högsta prispallen i år i tre tävlingar på toppnivå. Men söndagens seger i världscupsklassen var den första i sitt slag för honom.

Mest nyfikenhet väckte ändå Jessica Mendoza på Spirit från Storbritannien. Hon är mycket ung på Grands Prix-nivå. Hon berättar att hon började som ponnyryttare, sedan junior och direkt efter det upp på högsta nivå. Hon är hjälte i den brittiska hästvärlden eftersom hon i EM i Achen, tillsammans med sina lagkamrater, lyckades säkra en plats åt Storbritannien i OS i Rio.

Tretton ryttare från sex nationer red grundbanan felfritt. Omhoppningen var mycket skickligt byggd med tanke på spänningen. Trumf i omhoppning visade sig vara om ryttare och häst kunde vända skarpt och ändå hålla ett jämnt snabbt tempo för att klara av de stora hindren.

Toppresultat med ett öga

Den första som lyckades rida omhoppningen felfritt var Malin Baryard-Johnsson på H&M Tornesch från Sverige. Hon var tredje att starta. Det att hästen H&M Tornesch bara har ett öga verkade inte störa dess framfart. Den felfria snabba rundan gav medtävlarna tiden 41,46 att slå. Det ledde till att publiken fick se en omhoppning när den är som bäst.

De tio följande ryttarna jagade hundradelssekunder. Efter Jessica Mendozas omhoppning på tiden 36,96 var det få som trodde att det kunde gå snabbare. Men med startnummer elva av tretton lyckades Romain Duguet på Quorida de Treho rida i mål på tiden 36,85. Nästan lika snabbt gick Daniel Deusser på Cornet d´Amour, från Tyskland, 37,13. Han kom in på en tredjeplats.

Kapacitet, försiktighet och kontroll var egenskaper som behövdes för att lyckas uppnå en felfri ritt på grundbanan. I omhoppningen behövdes dessutom snabbhet.

Numminen bästa finländare

Bästa finländska ryttare den här gången var Sebastian Numminen på Cue Channa 42. Hästen visade sin kapacitet. De långa stora oxrarna vållade inget problem för hästen. Stötestenen den här gången blev det första hindret.

På en fråga innan tävlingen började om vilket hinder som är svårast på banan sade banmästaren Louis Konickx:

– Jag tror ryttarna alltid tycker att det första och sista hindret är svårast.