Många sporthästar mår dåligt
Stress, allvarliga magproblem och skador i munnen är vanliga bland hästar som används i sport. Hästexperter kräver att internationella ridsportsförbundet, FEI, på allvar bryr sig om hur sporthästen mår.
Helsinki International Porsche Horse Show tjuvstartade i tisdags med en temadag helt ägnad sporthästens välbefinnande. Frågan har varit aktuell i flera år och på mångas läppar via bilder och videoklipp i sociala medier där olika typer av träningsmetoder har stötts och blötts ur djurskyddsvinkel.
Både föredragshållarna, paneldeltagarna och publiken visade sin oro över hur sporthästen mår.
– Ju äldre jag blir och ser vad som sker omkring mig desto mer problematiskt anser jag det är att utnyttja djur i sport. De stora prispengarna och värdefulla medaljerna lockar tränarna och ryttarna till att försöka ta genvägar till framgångar. Då riskerar hästarna fara illa, säger Andrew McLean, toppryttare från Australien som har doktorerat i hästars beteende, medvetande och inlärningsförmåga. Han var huvudtalare på seminariet, 4YourHorse.
– Hästens egenskaper gör att den själv är sin största fiende. Den har en förmåga att anpassa sig till obehag och smärta. Hästar så att säga förstörs inifrån om de utsätts för kontinuerlig stress. Utåt sett kan allt verka relativt bra. Därför är ryttarens och tränarens ansvar för hästens välbefinnande extra stort, säger McLean.
Han är bland annat vice ordförande för det internationella förbundet för ridvetenskap, som arrangerar konferenser över hela världen. McLean ser att kunskap om hur hästen lär sig och hur dess beteende skiljer sig från människans är avgörande för skolningen och behandlingen av sporthästar.
Ridsporten hotad
– Hästsporten är i blickfånget just nu på grund av det ökande intresset för djurens välbefinnande, aktiviteten i sociala medier och detaljfokuseringarna i tydliga televisionsbilder i våra vardagsrum. Vi borde agera för hästens bästa innan det är för sent. Det handlar om att rädda vår sport, säger McLean.
Ridsportens framtid som olympiagren har diskuterats i många år. Hotet att stryka någon av de tre disciplinerna hoppning, dressyr eller fälttävlan, ur de olympiska spelen är överhängande.
Enligt Helsinki International Horse Shows evenemangsdirektör Tom Gordin, som har nära kontakter till FEI, beror det här inte bara på djurskyddsaspekten, utan på kostnader och på att ridsporten i de olympiska spelen är tidskrävande, med många kvaltävlingar.
– Det finns en risk att en ridsportsgren tas bort före olympiska sommarspelen i Tokyo 2020. Det totala antalet tävlingsevenemang är för stort och det är möjligt att fälttävlan tas bort, säger Gordin.
Andrew McLean är mycket kritisk mot hur det internationella ridsportsförbundet FEI förhåller sig i frågor som berör hästens välbefinnande.
– Inställningen är ett skämt. Den underkommitté som hade fått frågan om hästens hälsa och välbefinnande på sitt bord upplöstes och ärendet bollades till en ännu lägre nivå, nämligen till steward-nivå, de personer som övervakar att befintliga regler följs under tävlingar, säger McLean.
Han efterlyser många förändringar inte minst i hur dressyrritten bedöms. Han talar om en bedömningsrevolution. De flesta bedömningssporter har genomgått en revolution, såsom gymnastik och simhopp. Han efterlyser större genomskinlighet för varför domarna ger vissa siffror.
– Det viktiga inom dressyren skulle vara att införa en riktlinje för takten. Lätta hjälper borde prioriteras. Det att hästen bär sig själv och fortsätter utföra en rörelse utan ryttarens starka inverkan. Jag anser också att hästen bör få ha ett enkelt, mera skonsamt bett i högre dressyrklasser, att man frångår tvånget att använda kandarbett, säger McLean.
Skador i munnen vanliga
I paneldiskussionen som hade rubriken: Är hästens välbefinnande förenligt med tävlingssport? tangerades många olägenheter som tävlingshästarna utsätts för.
Finlands djurskyddsförbunds verksamhetsledare och veterinär Kati Pulli samt djurtränaren Minna Tallberg refererade till svensk forskning som påvisar att bettet förorsakar stor skada i hästens mun. 90 procent av hästarna hade förändringar i munnen och 70 procent hade direkta skador förorsakade av bettet och hur ryttaren använde sig av betslingen.
Andrew McLean som också deltog i panelen förvånade sig över hur hårdare metoder småningom har normaliserats.
– Förr fanns det en bra allmän regel för hur spänd nosremmen fick vara. Två fingrar skulle rymmas mellan nosremmen och nosen. Nu är det helt normalt också då barn och unga rider att nosremmen spänns åt så hårt det går. Det är viktigt att vi vet vilken skada den utrustning vi använder på hästen kan ha, säger McLean.
Enligt professor emeritus Ilkka Alitalo är magsår mycket vanliga hos travhästar. Han hänvisade till en forskning som visar att 80 procent av travarna har magsår. McLean hänvisade till en utredning som visade att framför allt dressyrhästar har större benägenhet än andra sporthästar att drabbas av kolik, det vill säga förstoppning och magproblem.
Dressyrryttaren Terhi Stegars, som representerade de aktivt tävlande toppryttarna i panelen, såg det som en mycket bra sak att frågan om hur sporthästen mår debatteras öppet.
– Sociala medier kan föra fram olika frågor på ett grymt sätt, men jag anser att det är en bra sak att transparensen ökar. Alla borde se vad andra gör. Girigheten efter alltför snabba framgångar är stor. Men uppmärksamheten på att rida dressyrhästen i hyperflexibel form, ihopdragen, är något förlegad i det här skedet. Det har minskat och det finns mycket annat man borde fokusera på, säger Terhi Stegars.
På frågan hur hon skulle vilja utveckla tävlingarna på toppnivå för hästens bästa tar hon upp övervakningen och kontrollen.
– Vi ryttare ser mycket bakom den egentliga tävlingsscenen som inte är tillåtet. Om man går till en steward (övervakare) och ber den komma och titta är det helt möjligt att den tonar ner händelsen eller tittar bort. Jag efterlyser bättre kontroll av utrustning och hur hästarna behandlas under tävlingar. Övervakningen ska ske av experter som är där uttryckligen för att skydda hästarna, säger Stegars.