Kungar, drottningar och stora ögonblick
Usain Bolt och Ginzebe Dibaba minns alla. Hbl listar tio saker som blev kvar på näthinnan i VM.
Kungen:
Med risk för att vara väldigt tjatig men det går inte att förbise Usain Bolt. Kom något nederlagstippad och ifrågasatt till VM. Lämnade Peking med ytterligare tre guldmedaljer. Är man snabbast så är man. En av alla tiders friidrottare.
Ashton Eaton säger någon? Ett precis lika bra alternativ.
Drottningen:
Ginzebe Dibaba. Etiopiskan har ett härligt steg. Uppvisningen på 1500 meter var värdig en världsrekorddam. Dibabas leende var dessutom VM:s mest smittande och avväpnande.
Dafne Schippers, Tianna Bartoletta, Kathrina Molitor och Almaz Ayana förtjänar specialomnämnanden.
Ögonblicket:
När stämningen var som allra bäst? Sannolikt då Kinas herrar knep bronset på 4x100 meter. Då USA diskades och Kina fick silver exploderade fågelboet en gång till. Att slå USA smakar bra. Ländernas relation är som bekant inte alldeles friktionsfri.
Tårarna:
Det var många som grät men Blanka Vlasics och Ashton Eatons tårar glömmer man inte i första taget. Vlasic för att hon var så innerligt glad över att alltjämt kunna hoppa på silvernivå i VM, Eaton för att han just slagit världsrekord. Legitima orsaker att tömma tårkanalerna.
Missen:
USA på damernas korta häck. Det var upplagt för amerikansk trippel på förhand. Facit? Noll medaljer. En kollektiv genomklappning.
Spurten:
Mo Farah. Försök knäcka honom med fart eller med en långspurt. Spelar ingen roll, Mo sopar hem det ändå. Britten har ett sådant mentalt övertag på sina konkurrenter att samtliga borde boka in sig hos en psykolog.
Gladast:
Shelly-Ann Fraser-Pryce. Jamaicanskan lämnade Peking med ytterligare två guldmedaljer runt halsen och gjorde det med ett evigt leende på läpparna. Alltid lika glad och positiv.
Nationen som överpresterade:
Kenya eller Etiopien säger någon. Själv väljer jag Polen som gjorde ett utomordentligt mästerskap. Åtta medaljer, varav tre guld. Hatten av.
Nationen som underpresterade:
USA brukar dominera i de här sammanhangen och visst tog nationen en drös med guld och andra medaljer men ändå kändes som att amerikanerna misslyckades oftare än de brukar. Olycksfall i arbetet eller något allvarligare?
Guldtappet på exempelvis 4x400 meter för damer var symptomatiskt för USA denna gång.
Comebacken:
Jessica Ennis-Hill födde barn för lite drygt ett år sedan och var länge osäker på medverkan i Peking. Väl där gjorde hon som hon brukar. Vann.