Eriksson lite besviken, Richardsson njöt
Det blev bara ett lopp för Sandra Eriksson och Camilla Richardsson på 3000 meter hinder vid VM.
Eriksson klockades för 9.39,64 och stannade drygt nio sekunder från en finalplats. Richardsson misstänkte redan före kvalet att tempot kommer att vara för högt för henne och hon fick rätt. Till final skilde över 20 sekunder för hennes del.
– Jag är nog i bra form men problemet är att jag har så få lopp i kroppen i år. Jag känner inte riktigt hur hårt jag kan driva mig själv, säger Eriksson.
Det gick undan i Erikssons heat och då hon successivt tappade lite till täten fanns ingen möjlighet att via en vass spurt knipa en plats i finalen.
– Aldrig tidigare har det gått så fort i ett kval. Jag tänkte att 9.35 skulle räcka för final.
Vad säger du om hindertekniken i dag?
– Helt okej, åtminstone torrhindren. Jag sprang bakom en afrikanska en stund vars hinderteknik är betydligt sämre än min och kanske jag tappade lite där. Det grämer att jag inte får springa final men samtidigt var detta mitt bästa VM så här långt.
Hur går säsongen vidare?
– Jag vet inte riktigt. Blir kvar i Peking fram till fredagen, så åker jag hem och sen får vi se.
Richardsson: Häftigt
Camilla Richardsson njöt av varje sekund ute på banan trots att tempot var för högt för henne.
– Att springa mot alla stjärnor i ett VM är nog väldigt häftigt. Med tanke på framtiden var detta jätteviktigt. Jag vet att någon kan tycka att man är turist här men du måste få lite rutin från de här sammanhangen. VM är något helt annat än elittävlingar på hemmaplan. I nästa stortävling känner jag mig betydligt tryggare.
Finns det något du hade gjort annorlunda om du fått springa racet på nytt?
– Nej tror inte det. Jag höll mig till min taktik och gick inte med i ett för högt tempo. Jösses vad alla sprang hårt i dag.