Kolumn: Déjà vu i Astana
2-0 i paus hade kanske räckt. 3-3 med sju minuter kvar och en man mera på plan borde ha räckt.
Det går att oja sig hur mycket som helst och även om HJK var ett ribbskott av Mike Havenaar från att säkra avancemang och minst 5,4 miljoner euro i bonusar är det bara att konstatera att grundspelet och lugnet inte räckte till i HJK.
Det var stundtals väldigt mycket déjà vu över matchen i öst. I den ena minuten kändes det som Apoel i fjol, i den andra som Rapid Wien och den där märkliga kvällen i den österrikiska huvudstaden för ett knappt år sedan. Dessvärre blev inte slutet lika lyckligt som på Ernst Happel-arenan, långt därifrån. Astana Stadium kommer i många år framöver att förknippas med den oerhörda chans HJK slängde ifrån sig.
Daniel Örlunds tabbar, Guy Moussis oförmåga att göra något vettigt med bollen, Sebastian Sorsas felaktiga inkast, Mike Havenaars orörlighet. Där några orsaker till att HJK-spelarna inte kan räkna med bonusar i tiotusen- talseurosklassen, åtminstone inte ännu. En markeringsmiss, eller två på stopptid kostade laget lite karikerat över fem miljoner euro. Så kan du inte försvara i det läget.
Fem miljoner euro är nästan HJK:s årsbudget två gånger om. Med sådana summor kan du göra strukturförändringar som bär frukt på sikt och spelar du minst gruppspel i Europa League två år i rad får också bättre spelare och agenter upp ögonen för klubben. Den chansen tog inte Klubi.
Då det krävdes som mest svek tre av de tunga nyförvärven. Örlund var hemsk i mål, Moussi som han brukar och att Havenaar får spela 90 minuter är tjänstefel av Mika Lehkosuo. Japanen hade kunnat bli mannen som sköt Klubi till miljonerna, i stället ser sannolikt de flesta HJK-supportrar att han helst lämnar klubben under augusti månad. Havenaars avtryck i HJK har blivit suddigt. Hur denna kunnat spela La Liga-fotboll förra säsongen är ett fullständigt mysterium.
Till Europa Leagues gruppspel kan HJK alltjämt ta sig men risken för en tuffare lott än Astana är rätt stor. Ett gruppspel i Europa League skulle ge 2,4 miljoner i direkt bonusar, tre utsålda hemmamatcher och ytterligare pengar för oavgjort eller seger.
Stora summor och stora matcher men HJK:s väg blev så onödigt svår nu. För det fanns ingen orsak att göra det så svårt, Astana visade nämligen inte på något sätt upp något överjordiskt spel. Samtliga mål var bjudningar av HJK. Med fyra insläppta avancerar ett lag sällan, med tre gjorda bortamål borde det gå vägen.
Det fanns en spelare som höjde sig över mängden i den varma kvällen. Rasmus Schüller var så gott som felfri och hade ett fantastiskt lugn i sitt spel. Med Teemu Tainio eller Mika Väyrynen vid sin sida hade detta kanske gått vägen. Moussi är för ensidig och för dålig med bollen.
Stort plus också för Erfan Zeneli som har förmågan att skapa något på egen hand. Straffen var iskall. Ousman Jallow var bra före paus men har inte 90 minuter i kroppen.
Det gäller att knyta åt säcken. Två gånger om sprattlade miljonbygget Astana som en blind gris i en kolsäck men i stället för att (djurvänner får ursäkta) göra shaslik på svinet, släppte man ut nasse, tvättade nosen och bjöd på en supé med Albatryffel som pricken på det berömda iet. Legoknektarna i Astana tackade och tog emot.
Planet hem måste ha varit en hemsk upplevelse för spelarna. Groznyj Airs plan hade kunnat vara skådeplats för en episk fest på 10 000 meters höjd. I stället blev hemresan ännu en påminnelse om att nära inte skjuter någon hare. Ingen gris heller för den delen.