De möjliggör matchfixningen
Om du besökt en finsk fotbollsmatch lär du ha sett dem. Unga män som med en telefon tätt intill munnen följer spelet med stenhård blick. De är rapportörer som gör det möjligt för folk runtom i världen att satsa pengar på finsk fotboll. När rykten om uppgjorda matcher blossar upp pekar vissa ut dem som medskyldiga.
Mitt under matchen mellan MuSa och KaaPo i herrarnas division 2 började plötsligt stora summor i Asien spelas på en vinst för bottenlaget KaaPo, som sedan tog hem segern efter en sen straffspark. Det väckte misstankar om att matchen skulle ha varit uppgjord, och i fredags beslöt Bollförbundet att begära en utredning från polisen. Fallet har åter väckt liv i diskussionen om hur det kan komma sig att asiatiska spelbolag visar så stort intresse för matcher lågt nere i det finska seriesystemet. Matcher som inte ens sänds på tv.
Förra hösten sände SVT:s Uppdrag Granskning två uppmärksammade program om uppgjorda matcher i svensk fotboll. Där berättades det att många svenska fotbollsmatcher besöks av personer som via telefon direktrapporterar till asiatiska spelbolag. Jouko Ikonen, kriminalkommissarie på Centralkriminalpolisen, säger att rapportörerna även syns till i Finland.
– De kommer på nästan varje match i de tre högsta divisionerna. När matcherna inte sänds måste ju spelbolagen ha någon fysiskt på plats som rapporterar för att livebettingen ska vara möjlig.
Mystisk arbetsgivare
Kim arbetar som rapportör i ett nordiskt land. Det hela började med en annons som hens kompis råkade se på Youtube: "Tycker du om fotboll? Vill du tjäna pengar? Klicka här!" Kims kompis klickade – och fick ett jobb som rapportör. Med tiden jobbade kompisen upp sig till chef över alla rapportörerna i regionen. Då frågade han om Kim också ville börja.
– Jag tyckte det lät spännande så jag tackade jag. Kort därefter kom ett välkomstmejl från företaget med en manual för hur arbetet går till.
Om sin arbetsgivare vet Kim inte mycket, bara att bolaget har sitt huvudkontor i Singapore och att det är verksamt inom flera sporter. Jobberbjudanden får hen via sms med kort varsel, oftast några dagar före matchen. Innan matchstart rings hen upp av ett dolt nummer för att bekräfta att hen är på väg och telefonkontakten under själva matchen sker alltid på engelska.
– Ju flera matcher jag tackar ja till, desto flera och bättre erbjudanden får jag. Nu studerar jag och har andra jobb vid sidan av rapporterandet, men det fanns en period när jag kunde ha upp till fyra matcher i veckan.
Full koll på bollen
Kims beskrivning av sina arbetsuppgifter bekräftar uppfattningen att man i dag kan spela på i princip vad som helst. Hen ska hålla koll på allting som händer på planen: frisparkar, inkast, hörnor, skott på mål, skott förbi, gula kort, var bollen befinner sig på planen och så vidare. Varje spelmoment har ett eget kodord som Kim omedelbart ska säga i telefonen. Och det gäller att vara snabb.
– Om jag väntar tre sekunder med att rapportera ett mål får jag en tillsägelse.
I början tyckte Kim att jobbet var svårt. Det är många fraser att hålla reda på och rapportören måste vara fullt fokuserad på matchen hela tiden. Säger han något fel i telefonen får han böter.
– Säger jag att bortalaget har hörna när det egentligen är hemmalaget får jag 15 euro i böter. Om ett mål går fel förlorar jag hälften av min lön.
Lönens storlek varierar beroende av divisionen. För herrmatcher i de lägre divisionerna och dammatcher får han 60 euro per match, i den nästhögsta ligan är summan 65 euro och i den högsta 70 euro.
Under matcherna försöker Kim väcka så lite uppmärksamhet som möjligt.
– Jag vill ju inte störa någon, så jag försöker tala så tyst som möjligt. Visst får jag mycket konstiga blickar, men det är inget jag kan göra något åt.
Bortkörd och välkommen
Alla uppskattar inte rapportörernas närvaro på läktarna. Av rädsla för att bli offer för uppgjorda matcher har vissa klubbar i norden börjat förbjuda all otillåten rapportering från deras arenor. För två månader sedan blev Kim bortkörd från en match i tredje divisionen.
– Hemmalagets ordförande kom fram till mig och frågade om jag jobbade för ett utländskt spelföretag. Dumt nog svarade jag ja. När han sedan sade att jag var tvungen att lämna vägrade jag och sade att han får kontakta min chef. Då hämtade han säkerhetsvakterna som körde ut mig.
Men för Kim gjorde det ingen större skillnad.
– Jag fick ändå betalt för hela matchen. Egentligen skulle det kanske vara skönare om de alltid körde bort mig, eftersom jag då skulle få betalt utan att behöva arbeta, säger han och skrattar.
I landets två högsta divisioner är det däremot inga problem för Kim att rapportera. Där får han sitta på pressläktaren och ta en fika med klubbordföranden. Fast några misstänksamma kommentarer från pressfolk som undrar vad han gör där är alltid att räkna med. Robert Laul, fotbollsskribent på Aftonbladet, är en av journalisterna som tycker att rapportörerna gör ett arbete som moraliskt är ytterst tveksamt.
– Jag förstår ju att det inte går att förbjuda, men det är något sjukt med att man sitter i Asien och spelar på vilket lag i en match i Sveriges division 2 som får nästa hörna. Lag som man aldrig tidigare har hört om. Det har inget med idrotten att göra, och det är rapportörerna som gör det möjligt. Om jag hade ett sådant jobb skulle jag inte sova gott om natten, säger han.
Hur sover då Kim om natten? Som en stock.
– På varje match finns det alltid andra rapportörer, så om jag inte var där skulle någon annan ändå vara det. Dessutom kan jag ju inte själv påverka vad som händer ute på planen. Kanske jag i någon mån bidrar till matchfixningen, men ärligt talat är det inget jag har dåligt samvete över.
Kim heter egentligen något annat.