Med egna krafter tillbaka till toppen

FOTBOLL Fjorton matcher, fjorton segrar och 33 mål. Det är FC Honkas, eller Esport Honkas som laget själv nu kallar sig, saldo efter en halv säsong i division 2.

– Poängmässigt har det gått riktigt bra och självklart är vi nöjda med hur vi spelat. Men det som är fint är att trots att vi vunnit alla matcher nöjer sig ingen i laget med det, utan alla har en stark vilja att utvecklas och föra laget framåt, säger lagets assisterande tränare Sampo Koskinen.

Då man tar en titt på Honka-truppen får man också förklaringen till de starka spelresultaten. Stommen består av juniorer i fjolårets andralag i division 2, men på planen finns också tre gamla bekanta namn från Honkas framgångstider: Roni Porokara, John Weckström och Nicholas Otaru. I laget finns också Antonio Inutile, som i fjol var med och lyfte HIFK till ligan, och brasilianerna Lucas Dos Santos och Felipe Mello som var två av de bärande krafterna i BK-46 förra året.

– Vi fick ihop laget så pass sent att vi inte hade tillräckligt med tid att skapa gemensamma träningsrutiner inför säsongstarten, vilket ledde till att vi hade lite skadeproblem i början. Men visst har vi ett starkt lag, säger Koskinen.

Den stora överraskningen är alltså inte lagets spelresultat, utan dess sammansättning. Vad är det som fått spelarna att välja Honka och ­division 2 framför en högre serienivå, speciellt efter all kritik som riktats mot klubben under de senaste åren?

– Jag ser det inte som att jag flyttade till division 2, utan att jag flyttade tillbaka till ett Honka där man dragit ett streck över det förflutna. Det jag ville vara säker på var att verksamheten i klubben skulle skötas på ett annat sätt än tidigare, och nu med facit i hand kan jag konstatera att det varit väldigt annorlunda, säger Roni Porokara, som återvände till Honka i våras efter att ha sålts till HJK förra hösten och med sina 31 år är bland de äldre spelarna i laget.

– Visst har vi många spelare som spelar på så att säga fel serienivå. Men vi försöker visa att det finns en framtid här och att man har chansen att växa både på personlig och på klubbnivå, säger Koskinen, som varit med och byggt upp laget och övertalat spelarna att komma till Honka.

Ett nytt Honka
– Jag tycker inte om att tala om ett gammalt och ett nytt Honka och jämföra de två, men här sköts saker normalt, såsom man brukar mellan vanliga människor. Också faciliteterna är i toppklass i Finland, till och med om man jämför med ligalagen. Bortsett från vårt stadion förstås, säger Porokara medan han sitter i kafeterian i Esport Arena och blickar ut över hemmaplanen i Hagalunds idrottspark. I Esport Arena har laget ett modernt gym, omklädningsrum och en fullång innefotbollsplan till sitt förfogande.

Också Koskinen är inne på samma linje. Den 36-åriga forna kaptenen spelade i Honka första gången redan 1997 och avslutade sin karriär år 2013 efter nio säsonger i klubben. Drygt ett år senare återvände han för att pröva på tränarrollen i andralaget Pallohonka. Därifrån var det lätt att hoppa med då representationslaget tog över Pallohonkas plats i division 2.

– Esport är ett stabilt företag som ligger på en god grund och dessutom var de flesta spelarna bekanta för mig sedan tidigare. Vi har försökt göra saker väl här och har lite som ett motto för vår verksamhet att vi strävar efter att agera som om vi låg en serienivå högre än vi egentligen är, säger Koskinen.
I och med att det ändå är frågan om ett division 2-lag kan allt inte göras på samma sätt som i proffslagen då jobb och skola också måste tas i beaktande i träningstiderna. ­Spelarna får inte lön för att spela, men en del av dem har jobb inom klubben.

– Men vi tränar nog alldeles lika mycket som ligalagen, det blir bara lite andra tider, säger Porokara, som själv arbetar med Honkas marknadsföring och kontakten med juniorlagen vid sidan om spelandet.

En stark klubbanda
Koskinen och Porokara medger båda att det också delvis var Honka- och Esboandan som lockade med dem tillbaka till klubben.

– Det har kanske funnits en sådan anda tidigare, men den har blivit lite uppdelad mellan juniorerna och representationslaget. Men den här klubben har stor potential till att bli en stor gemenskap och vi har försökt lägga fokus på det. Vi bör hålla ihop och vara stolta över att vara en del av Honka, säger Porokara som själv har fem säsonger bakom sig i klubben.

– Även om jag är från Kyrkslätt så ligger Honka nära mitt hjärta. Jag har varit här fram och tillbaka under de senaste 20 åren. Också i det gamla Honka hade vi spelare det bra att vara och fick utvecklas, och det vill jag tacka de gamla ägarna för. Då jag har så goda minnen härifrån vill jag också ge något tillbaka, säger Koskinen.

Båda två var med i Honka år 2005 då laget vann division 1 och kvalade till ligan. Därför tror båda också starkt på att laget ska klara av att göra det igen.
– Då allt är så bra skött i klubben har vi alla möjligheter att spela även på en högre serienivå. Organisationen är redan nu så välskött att vi kunde göra det, men vi måste förtjäna vår plats där först, säger Porokara.

– Vi har en god grund att bygga vidare på, men även om vi vinner vår serie så får vi kämpa på för fullt ända till slut om vi vill klara oss i kvalet, instämmer Koskinen.