Bland de bästa i världen – men bryr sig någon?
På planen kämpar FC Rosengård för att vinna Champions League. Utanför planen handlar kampen om att överleva en månad till.
– På lördag kommer här att skrivas historia.
Klas Tjebbes blickar drömskt ut över Malmö Idrottsplats. Morgonsolen tittar försiktigt fram bakom molnen och lyser upp den rustika träläktaren. Från hamnen hörs måsarnas skrän.
– Vi siktar på fullsatt, 6 500 personer. Tyskorna kommer vara övertända och Marta avgör i tolfte minuten på en försvarsmiss. Jag kan knappt sitta still när jag tänker på det.
Det är tre dagar kvar till FC Rosengårds kvartsfinal mot Wolfsburg i Women’s Champions League. På konstgräset framför oss förbereder sig Therese Sjögran, Anja Mittag, Ramona Bachmann och de andra världsstjärnorna för ett lättare träningspass. Efter 1–1 på bortaplan har de ett gyllene läge att slå ut de regerande mästarna. Efter det är vägen mot guldet vidöppen.
Men för klubbdirektör Klas Tjebbes handlar vardagen inte om att drömma om cuptitlar. Den handlar om att klura ut hur världens kanske bästa klubblag ska ha råd att betala lönerna i slutet av månaden. För där Malmö FF kammade hem 170 miljoner kronor på sitt gruppspel i Champions League riskerar FC Rosengård att göra förlust på sitt. Klubben tvingas ta pengar från sin ungdomsverksamhet för att ha råd med deltagandet.
– Ju längre jag har det här jobbet, desto argare blir jag. Att det år 2015 kan råda sådan apartheid inom fotbollen.
Astronomiska skillnader
Tjebbes har räknat ut att 99,4 procent av de prispengar som Uefa delar ut tillfaller herrlagen. Och inte nog med det, tidigare i veckan kom beskedet att Uefa till nästa år ska pumpa in ytterligare miljarder i herrarnas fickor. Damerna får inte ett öre till.
– Först trodde jag det var ett skämt, sedan ville man bara gråta. Men samtidigt svetsar det samman laget ytterligare. Vi känner oss som Rocky – när förutsättningarna försvåras blir vi ännu mer taggade att visa dem.
Att tv-bolagen och de andra kommersiella aktörerna drivs av egna intressen har Tjebbes förståelse för. Enligt honom är det fotbollsförbunden som borde skämmas. Främst Uefa.
– Om Uefa säger sig arbeta för att utveckla fotbollen kan de inte följa marknadskrafterna. Dessutom är ju herrfotbollen redan utvecklad så långt det går medan det på damsidan finns massor kvar att göra. De har inte ens orkat skapa ett tv-avtal.
Han suckar uppgivet.
– Om Uefa gav oss fem procent av prispengarna skulle de inte ens märka av det. Men det hade räckt för att få damfotbollen att må bra.
Viktiga förebilder
Marta står vid avbytarbänken och småpratar med materialförvaltaren Trond Vefald. Tjebbes pekar på den femfaldige Ballon d’Or vinnaren.
– När min dotter växte upp hade hon Zlatan som idol. I dag drömmer småtjejerna i Malmö om att bli Marta eller Anja. Jag vill att dessa tjejer ska ha en ärlig chans att nå den drömmen. Det är för deras skull vi ska vinna Champions League.
På sikt räknar inte Tjebbes med att få behålla sina "Galacticos". Klubben betalar inga monsterlöner och redan nu finns det utländska klubbar som erbjuder det dubbla av vad FC Rosengård har råd med.
– Om några år kommer inget svenskt lag att kunna vinna Champions League. Trots Uefa växer damfotbollen i hela världen. Vänta bara tills Real Madrid och Manchester City kör igång på allvar.
Tidigare bestod lagets publik främst av spelarnas föräldrar och släktingar. Publiksnittet på drygt 1 000 personer har inte ökat under de senaste åren, men aktivitet på läktarna är större än någonsin.
– Det är helt fantastiskt. Jag har själv gått på Malmö FF i 40 år och vet att det inte är ledningen, tränarstaben eller ens spelarna som gör en klubb. Det är supportrarna.
Hängivna fans
Den nymålade banderollen som breder ut sig på golvet i Erik Alheims vardagsrum talar sitt tydliga språk. "0,6 procent pengar, 100 procent fotboll, 0 procent rimligt".
– Egentligen borde det kanske stått "Fuck Uefa". Men budskapet går väl fram ändå, säger Oscar Håkansson och häller upp kaffe i sin muminmugg.
De sex fansen som samlats för talkokvällen är medlemmar i supportergruppen Forza Rosengård. Gruppen bildades i höstas av ett kompisgäng som tyckte det var tråkigt att det inte fanns någon klack på hemmamatcherna.
– I början var det nästan lite pinsamt, vi var typ fem personer som stod med en banderoll och skrek. Men nu har vi fått med oss många som tidigare inte ens var intresserade av fotboll, och i dag kan det vara uppemot 80 personer i klacken, säger Madeleine Logren.
Forza Rosengård står för en läktarkultur där alla är välkomna, oberoende av sexuell läggning, hudfärg eller kön. Logren berättar att hon som kvinna ofta haft svårt att tas på allvar av manliga supportrar.
– De tycker inte att jag är en riktig supporter. Inte bara för att jag är tjej, utan också för att jag stöder ett damlag, suckar hon och doppar penseln i den svarta färgen.
Håkansson berättar att han gått en handfull gånger på Malmö FF:s matcher, men inte känt sig hemma.
– Jag kan verkligen förstå de som inte känner sig bekväma i klacken på en match i Herrallsvenskan. Det blir lätt en väldigt macho atmosfär.
Supportergruppen siktar på att växa under den kommande Allsvenska säsongen.
– Det här är ett helt otroligt lag. Synd bara att vi är så få som förstått det, säger Håkansson.
Historisk thriller
Det är lätt att se att det inte är en vanlig match som ska äga rum. I solskenet utanför Malmö IP fullkomligt kryllar det av människor, från småbarn till pensionärer. Forza Rosengård står och delar ut sina gratisbiljetter när Alheim kommer springandes.
– Tyskarna håller på att sno vår plats på läktaren!
– Fan också, spring! ropar Kim Åström och sätter iväg mot ingången.
När spelarna marscherar in på planen applåderas de av 5 784 åskådare. Det blir inte riktigt fullsatt, men det tidigare klubbrekordet på drygt 4 000 förpassas rejält till historieböckerna. Forza Rosengård har återerövrat sitt revir på bortre ståplats och de 20-talet tillresta Wolfsburganhängarna har motvilligt flyttat sig till kortsidan.
Klas Tjebbes matchprofetia visar sig vara helt fel. Då matchen kör igång är det snarast hemmalaget som verkar vara övertända. Det tar bara fyra minuter för Alexandra Popp att ostört nicka in ledningsmålet för Wolfsburg.
Resten av matchen blir en känslomässig berg-och-dal-bana för supportrarna. FC Rosengård kvitterar och tar ledningen innan halvtid. I andra halvlek upprepar Wolfsburg tricket. När klockan visar 90 minuter är hemmalaget två mål från avancemang.
– O Rosengård, om jag stupar i andra halvlek, så måste ni begrava mig, sjunger klacken för full hals. Under matchens gång har allt flera barn sällat sig till den skrålande skaran.
På stopptid får Sara Björk Gunnarsdóttir till en fullträff och kvitterar. Ståplatsläktaren exploderar i ett hav av konfetti. Ska Rocky från Rosengård resa sig på nio?
Nej, det blir inget filmslut. När domaren blåser av matchen står det 3–3 på resultattavlan och supportrarna sjunker ihop. Åström har svårt att hålla tårarna borta.
– Det var så jävla nära, suckar han och applåderar sina hjältar.
Tjebbes går runt på planen och klappar om spelarna. I veckor har han planerat för denna dag och tomheten börjar sakta infinna sig.
– Men vi ska vara stolta över att det kom så många. Det som våra tjejer gör är det bästa som någonsin gjorts för damfotbollen, säger han utmattat.
Håkan Hellströms "Det kommer aldrig vara över för mig" spelas i högtalarna. En efter en försvinner spelarna in i spelartunneln. Ut från festen och in i vardagen.