HIFK till final efter rysare på hemmaplan
HIFK besegrade Veiterä på fredagskvällen och lyckades förvalta en plats i FM-finalen om en vecka.
HIFK–Veiterä 4–2 (0–1)
HIFK till final med 3–1 i matcher
Snömoset höll på att stjäla showen men i andra halvleken blev både vädret och HIFK:s spel bättre.
– Vi spelade moget. Trots att de igen ledde två gånger så lyckades vi stiga ikapp och förbi, precis som man sett tidigare i serien. Erfarenhet är det som gäller i slutspelet, säger HIFK-kaptenen Erik Hörhammer.
HIFK låg under med både 0–1 och 1–2 men vände och vann matchen. Slutresultatet skrevs 4–2 och HIFK tog sig till final för första gången sedan mästerskapsvåren 2013.
Veiterä var inledningsvis det piggare laget och trivdes märkbart bättre i början av matchen. Den som tittade ut på fredagskvällen förstår hur hopplösa väderförhållandena var. Snöblandat regn kryddat med lite blåst är kanske det sämsta möjliga vädret när man ska spela bandy. Och då hjälper det inte ens att spelarna är skridsko- och bollvirtuoser. Finliret och passningsspelet uteblev totalt. I stället var det långa utkast av målvakterna och skott från långdistans som gällde. I andra halvlek avtog regnet och i takt med det började HIFK:s spel löpa bättre.
– Veiterä hade bra grepp om matchen i början. De var mognare i försvaret och skapade mera lägen i anfallet. Vi skapade ingenting. Men vi fick i gång spelet när isen blev bättre. Det mesta hänger på inställningen, säger HIFK-legenden Mika Mutikainen som sken som en sol efter matchen.
– Vi har ett starkt självförtroende och en bred trupp där många kan hämta upp bollen. Och så har vi mycket rutin. Många har spelat hårda matcher, säger Mutikainen.
I första halvlek var isen mjuk som rumstempererat smör och ibland ramlade spelarna omkull av, eller utan, minsta lilla kontakt. Att matchen var allt annat än fin bandypropaganda verkade ändå inte nämnvärt störa åskådarna, som hade hittat till Braheplan i några hundratal, trots att det behagliga marsvintervädret lyste med sin frånvaro och trots att HIFK samtidigt spelade sin näst sista hemmamatch i ishockeyligans grundserie: nej, bandypubliken är van vid sådant här. Spelar man ute så spelar man.
Mika Mutikainen gjorde comeback till den röda dressen lagom till slutspelet – efter att ha varit borta från ligaspel i praktiken i två år.
– Jag blev inkallad för att avlasta killar på grund av sjukdomar och skador, säger den fyrfaldige finske mästaren Mutikainen.
Kommande lördag kan han vinna sitt femte FM-guld. HIFK möter Kampparit i finalen som går av stapeln på Braheplan. Veiterä tar sig an Botnia i bronsmatchen hemma i Villmanstrand på fredag.