Botnia knep poäng av Akilles
Sami Laakkonen var den mest påpassade spelaren, både på och utanför planen. Efter 17 års frånvaro var skyttekungen tillbaka i den inhemska ligan.
Botnia–Akilles 4–4 (1–2)
Ligan
– Stämningen var fin och isen bra. Botnia var precis så bra som jag tänkt mig. Jag såg dem i finska cupen och är inte alls överraskad över att de håller jämna steg med oss, säger Laakkonen.
Akilles inledde riktigt trögt mot ett Botnia som sannolikt tränat allra mest av alla ligalag. Det märktes för visst var helsingforsarna aningen vassare i skridskoåkningen och kanske att viljan vara lite större i hemmalagets led?
Inte helt oväntat i för sig då Akilles uttalade målsättning är guld i vår, då gäller det att bättra på och plocka fram storspelet då det verkligen gäller. Ett rätt ungdomligt Botnia, där många av de unga är ytterligare ett år bättre, ville verkligen utmana Akilles och gjorde det mer eller mindre perfekt i en dryg halvtimme då Borgålaget inte kom någon vart.
Ändå stod det 1-2 i paus då måltjuven Jukka Loukkola, skyttekung i fjol, satte två bollar.
– Annars hade vi det verkligt tungt. De spelade smart och såg till att vara välsamlade i defensiven, säger Laakkonen.
I Botnia gladde bland annat tre bröder Määttä, inte särskilt överraskande i och med att trion lär spela i A-landslaget tillsammans i något skede. Tuomas Määttä var den mest tongivande med två mål och även om ett poäng mot Akilles värmde medgav ynglingen att remin grämde en aning.
- Hade någon på förhand erbjudit en poäng hade vi säkert tackat ja. Nöjda kan vi väl vara med spelet men vi hade faktiskt alla chanser att ta hem segern, säger Määttä vars lag ändå behövde en sen kvittering via Josua Eronen för att få med sig någonting alls från hemmapremiären.
Roligt med mycket folk?
– Väldigt. Inramningen gjorde att man gav sitt yttersta. I Finland har jag aldrig spelat inför så här stor publik. I junior-VM i Ryssland var det säkert 3 000 på en finalmatch men i hemlandet är detta rekord för mig.
Botnia ses av många som en svart häst i årets liga även om exempelvis Sami Laakkonen redan på pressträffen inför säsongen lyfte fram laget som en medaljkandidat.
– Medalj ska vi ta. Det är målsättningen, säger Määttä som hade en aningen mindre glamourös kväll framför sig.
Först middag på en bensinstation och sen bilfärd i den mörka novemberkvällen hela vägen till Björneborg där Narukerä väntar klockan 13 i dag.
Laakkonen och hans lagkamrater åkte hem till Borgå.
– Vi har mycket att fila på i vårt spel. Bara att åka hem och träna, säger Laakkonen som ändå satt ett mål i premiären och visade prov på arbetsmoral genom att hjälpa defensiven något oerhört.
Inga divafasoner här inte. Något som bådar gott för Akilles, den något tröga premiären till trots.