Raka rör i kurvan är allt för Hancock
Den amerikanska speedwaylegenden Greg Hancock har varit på toppen i snart tjugo och har inga som helst planer på att trappa ner.
Hancock är på besök i Finland för att slå ett slag för sporten.
– Jag vill fungera som en ambassadör för speedway och reser gärna runt i olika länder för att marknadsföra sporten. I maj nästa år ordnas GP-tävlingen i Tammerfors på nytt. Jag gillade årets tävling så mycket att jag tycker att det värt att jobba för en fortsättning på Ratina stadion. Jag har hört att man ska förbättra banan och det är ett steg i rätt riktning, säger Hancock när Hbl träffar honom i Böle.
Greg Hancock kan med fog kallas för en av speedwayns mest meriterade förare genom tiderna. Han har deltagit i varje GP-tävling sedan 1995 och har vunnit två världsmästerskap. Han har kört i snart 20 år för olika svenska klubbar och är bosatt i Sverige tillsammans med sin svenska fru och barn.
– Mitt intresse för speedway föddes som barn. Jag bodde bakom banan i Costa Mesa i Kalifornien som är den mest prestigefyllda i USA. Varje fredagskväll var det ett rent nöje och jag kommer ihåg att det var oerhört fint att se hur förare i alla åldrar körde på banan.
Hancock beskeriver sig själv som en udda fågel. Det är också den största orsaken till den långa karriären.
– Jag gillar ljudet, lukten och smutsen. Allt som är en viktig del av sporten ger mig fortfarande en stor tillfredställelse. Blandningen av metanol och olja. Jag gillar att slira med hojen. Det är en kombination som blir ett vinnande recept. En verklig adrenalinkick. En sport där hojens hastighet som bäst är 120 är helt underbart. Det finns ingen bättre sport för mig, säger Hancock.
Man kunde tro att speedway är en fysiskt tuff sport där åldern spelar en roll. 44-åriga Hancock krossar teorin med att konstatera att speedway inte är en fysiskt tung gren.
– Det är inte lika tungt som enduro eller motocross. Ett lopp räcker inte längre än en minut och så är allt över. Speedway sätter inte en gräns för hur gammal du är. Den största orsaken till att jag fortfarande är på toppen är att jag aldrig blivit vuxen på riktigt. Det är onödigt att sätta upp några mål för framtiden. Jag vill alltid vara bäst.
Speedway är en av världens snabbaste motorsporter och en gren som också skördat offer i form av dödsolyckor. Hancock berättar att han är aldrig rädd på banan.
– Man kan inte vara speedwayförare med en rädsla inombords. Då blir det farligt för både dig själv och dina medtävlare. Den dag du är rädd för att köra måste du lägga av. Det gäller att vara utrustad med ett gott självförtroende.
Hancock jagar nu sin tredje VM-titel och leder med tolv poäng före värsta konkurrenten, polacken Krzysztof Kasprzak, inför den sista deltävlingen i polska Torun. Säsongen har också bjudit på motgångar för Hancock, som inte kunde köra på grund av ett brutet pekfinger. Nu satsar han allt på den sista tävlingen.
– Jag går bara in för att vinna. Med tanke på hur säsongen sätt ut kan allt hända. Jag vill verkligen vinna den tredje VM-titeln, men för det måste jag jobba hårt.
I Sverige är speedway en stor sport och i länder som Polen och Storbritannien finns högklassiga ligor. Hancock anser att sporten globalt befinner sig i ett svårt läge.
– Mycket handlar om pengar och sponsorer. Jag hoppas att speedwayligorna överlever och inte hamnar i skymundan för VM och EM. Men det krävs ett målmedvetet jobb. Det är bra att det finns möjligheter för europeiska förare att fritt köra i olika serier. Speedway skulle ändå må bättre av en större spridning.
Greg Hancock har kört i Sverige också av andra än personliga orsaker. Han anser att Sverige är det klart mest utvecklade speedwaylandet i världen där man alltid satsat på säkerhet och fina banor. I Hancocks moderland är konkurrensen med andra sporter mördande.
– Vi är överskuggade av många andra sporter. Men nu ser det ut som om vi är på väg att få en helt ny generation av unga förare. Jag tror att det finns en stor chans att många amerikaner tar sig till Europa för att köra. Det finns en klubb i Pomona utanför Los Angeles som gör ett fint juniorarbete och det ger mig en stark tro på att sporten har en ljus framtid, säger Hancock.