– Stämningen här är helt fantastisk och ivern bland eleverna smittar av sig, svarar han. Med åren lär man också känna de andra funktionärerna här, så det är roligt att komma tillbaka.

Till hans arbetsuppgifter hör främst att referera loppen tillsammans med tre andra funktionärer, men under årens lopp har arbetsområdet utvidgats till att även informera publiken om det andra som händer på karnevalen. I samma veva har han även ansvar för att läktarna tystnar inför startskotten.

– Det ska vara tyst då startskottet går, men annars får hejarklackarna skrika och hålla i gång så mycket de orkar, berättar han. Det är ju inte meningen att det ska vara tyst. När man kommer hem efter två dagar här i oljudet susar det nog i öronen.

Den största utmaningen är att referera loppet och växlingarna på den bortre rakan rätt. Då speakern befinner sig på marknivå vid målrakan är det svårt att se allt som händer tvärs över gräsplanen.

– Det gäller att improvisera. Då något lag har enhetliga dräkter och någon speciell detalj som får löparna att sticka ut är det lätt att utgå från dem och sedan kolla vilka skolor som springer på banorna bredvid, beskriver han.

– Ibland blir det helt fel, men då är det bara att glömma det och gå vidare.

Under sina dryga 20 år som funktionär har Broberg följt Stafettkarnevalens utveckling på nära håll. Han tycker att det som utvecklats mest under årens lopp är evenemangets storlek.

– Karnevalen fortsätter växa år för år. Varje gång är det fler löpare och fler starter än föregående år och vi undrar hur vi ska hinna, men varje år håller också tidtabellen. Dessutom har tekniken utvecklats något otroligt.

Broberg anser att disciplinen som krävs för att karnevalen ska gå vägen är ett resultat av ett gott samarbete mellan såväl funktionärer som skolorna och deras elever. I den strikta tidtabellen finns inget utrymme för oklarheter på banorna.

– Jag tycker att skolorna förbereder sina löpare väl inför loppen. I allmänhet är eleverna väldigt disciplinerade och det är sällan det uppkommer några större problem, berättar han.

De dryga 200 funktionärerna på Stafettkarnevalen jobbar långa dagar och många av dem befinner sig konstant ute i solskenet. Arbetet är intensivt, oberoende av vilken uppgift man har.

- När någon frågar hur ett lopp gått efteråt, har jag ingen aning. Det är så intensivt att allt som händer raderas ur minnet genast för att ge rum åt följande händelse, skrattar han.

– En gång funderade jag tillsammans med min bror, som också arbetar som funktionär, på hur det skulle kännas att sitta i publiken och bara följa med karnevalen.

Broberg tycker att Stafettkarnevalen definitivt tjänar sitt syfte och stärker den finlandssvenska identiteten genom att föra samman finlandssvenska ungdomar från hela landet. Hans bästa karnevalsminne sträcker sig tillbaka till år 1978.

– Jag var med som lärare i Tenala-Bromarf högstadieskola. Det var det första året som högstadiepojkarnas gatustafett löptes och Tenala vann, så det är ett fint minne, berättar han leende.