En mörk skugga över finsk skidsport
Tero Similäs dopningsfall är ett bakslag för den finska skidsporten, som försöker rentvå sitt rykte.
Under Skidförbundets presskonferens säger vd Mika Kulmala och ordförande Juha–Pekka Vuori alla de saker som de bör säga. Ett enskilt fall. En idrottare som står utanför landslaget.
Själv understryker Similä att hans dopning inte har med Skidförbundet eller grenförbundet Maastohiihto att göra. Det spelar ingen roll.
Similäs dopningsfall är precis vad det ser ut att vara för utomstående – ytterligare ett dopningsfall inom finsk skidsport. Det vittnar om att stanken av den ruttna dopningskulturen som låg bakom Lahtisskandalen fortfarande hänger kvar i hörnen.
Efter 2001 har tre finländska skidåkare på landslagsnivå åkt dit för dopning (Juha Lallukkas fall är fortfarande under behandling, men det är obestridligt att han överskridit de nuvarande gränsvärdena för tillväxthormon). Under samma tidsspann är antalet dopningsfall i grannländerna Sverige och Norge noll.
Det går att konstruera vilka konspirationsteorier som helst, men tre dopade skidåkare är inte ett sammanträffande. Similä är dessutom inte en outsider: han har deltagit i flera VM och OS, senast i VM i Val di Fiemme 2013, och representerade Finland i världscupen under den gångna säsongen.
Similäs dopning kastar en mörk skugga över finsk skidsport, i det skedet som den nya förbundsledningen gör allt för att bygga nya relationer till sponsorerna och förbättra sportens image. Samtidigt lägger fallet sordin över den festliga stämningen och optimismen efter medaljkalaset i Sotji.
Similä är ett enskilt fall, som inte på något vis borde stämpla de övriga landslagsåkarna eller finländska skidåkare överlag. Ändå är det precis den kopplingen som folk kommer att göra. Hur kan vi veta att OS–skrällguldmedaljörerna Sami Jauhojärvi och Iivo Niskanen är rena, om en skidåkare som inte ens rymdes med i OS varit dopad?
Svaret är: det kan vi inte. Det är oerhört svårt att upptäcka mikrodoser av EPO att vem som helst kan vara dopad. Men vi måste lita på att antidopningssystemet i Finland är tillräckligt effektivt för att fuskare förr eller senare åker dit.
Similä har antagligen haft avvikande blodprofiler, som gjort att antidopningsmyndigheterna vetat att testa honom. EPO syns bara ett par dygn efter injektionen, så antidopningsmyndigheterna måste ha tagit honom nästan på bar gärning.
Det är tur i oturen att fallet framkommer i det här skedet och inte under pågående OS, då det garanterat fått större rubriker än det förtjänat. Nu är Idrottsfinland mer upptaget med ett hotande fiasko i ishockey–VM.
Därmed slipper Similä också att grillas i offentligheten. Similä har för mig alltid framstått som en sympatisk, men lite tragisk figur. Han meddelade i samma veva att han avslutar sin karriär.
Men fallet ger de finska skidkretsarna skäl till en del självrannsakan. Allt är kanske inte riktigt så bra som den nya förbundsledningen vill låta påskina.