Blåvitt hockeykunnande högt i kurs i Tallinn
Att studera och spela ishockey i Estland. Inget dumt val om man får tro en kvartett före detta Grankulla IFK-spelare. Nivån på hockeyn kräver ändå en viss inställning.
En vardag kväll i Tallinnförorten Haabersti. HC Panter, som spelar i den estniska ligan ska inleda ett träningspass i en nybyggd hall bredvid Sakuarenan. Finländska tränaren Jussi Nieminen, som varit i Tallinn sedan 2005, förfogar över en mångnationell trupp med spelare från Finland, Ryssland, Japan, Kanada och Sverige. Jori Mykrä, Alexander Tötterman, Lucas Finne och Petrus Hälvä ingår i laget. De har alla ett förflutet som spelare i Grankulla IFK.
Att flytta över Finska viken till Tallinn för att spela hockey var inget stort steg.
– Jag flyttade över till Tallinn för att studera ekonomi, men ville inte ge upp min hobby. Jag snackade med managern Olle Sildre om att hänga med och på den vägen är det, säger Mykrä, som gör sin andra säsong i Tallinn.
Tötterman, Finne och Hälvä anslöt sig till laget inför den här säsongen. Starten blev motig. Strax före den första matchen brann spelarnas utrustning upp i en eldsvåda i omklädningsrummet.
– Det har varit en hel del arrangemang för att få det att gå ihop. Inför det här äventyret hade jag inga större förväntningar. Nivån på serien har överraskat mig. Det finns bra lag och så finns det mycket dåliga lag. Nivåskillnaden mellan spelarna inom lagen kan också vara stor. De bra spelarna är bra – de dåliga verkligt botten, säger Finne.
– Nivån motsvarar division 2 i Finland. Ishockeyn är helt annorlunda. Man bara väntar på vad motståndaren gör. Det finns inga tacklingar eller någon forechecking i den här ligan, säger Mykrä.
Att driva ett lag på högsta nivån i Estland är inte lätt. Det finns sällan fler spelare än för tre femmor och spelplatserna är allt annat än givna.
– Jag har spelat både som back och som anfallare den här säsongen, säger Mykrä.
– Men som tur är har du inte varit tvungen att hoppa in som målvakt, säger Hälvä med ett skratt.
Ingen linje
Snacket om domarnivån i den estniska ligan väcker närmast hånskratt hos de finländska spelarna.
– Den är hemsk. Det finns ingen linje. Det är frustrerande. En ren tackling betyder i 90 procent av fallen en utvisning. Domarna lider av dålig självkänsla. De är osäkra och man kan inte snacka med dem. Ibland undrar jag om domarna alls har domarkort? Så brukar det oftast vara när vi spelar i Narva, säger Nieminen.
– För några år sedan när vi spelade i Kohtla–Järve saknades en domare. Då tog man en spelare från motståndarlaget som fick agera som domare. Det berättar ganska mycket, säger Nieminen.
Att kombinera ekonomistudier med hockeyspelandet går bra. Jussi Nieminen intygar att han nästan ser spelarna mer i hallen än i skolan. Killarna säger att det finns förståelse för deras idrottande på skolan.
– Men å andra sidan är intresset för ishockey svagt. Basket och fotboll är betydligt populärare. Spelar man basket finns det chans till stipendier. Ishockeyns status i Estland är låg. Vi har kanske 100 eller 200 åskådare på våra matcher, säger Finne.
Ekonomiutbildningen i Tallinn är treårig och killarna har planer på att spela så länge som studierna pågår.
– Jag gillar mina studier i Tallinn och lärarna är kompetenta. Det är en internationell studiemiljö och kraven är höga, säger Tötterman.
Ryssland nära
Den estniska ishockeyn präglas starkt av ryska influenser med många ryska spelare och tränare. Juniornivån är högre i östra delarna av Estland. Enligt Nieminen är en balansgång mellan det ryska och det estniska inte lätt.
– Som en ung nation vill Estland visa att man klarar sig utan ryska influenser, men det fungerar inte. Mer influenser borde tas när man vet hur hög nivå ishockeyn i Ryssland har. Det finns för många motsättningar. Till och med spelare med ryska som modersmål och estniskt pass bildar egna falanger, säger Nieminen.
Den blygsamma nivån på hockeyn i Estland ser Nieminen som ett hot mot grenens överlevnadsmöjligheter. Det finns ändå ett kunnande och Nieminen hoppas på att man skulle hämta mer influenser från Finland och Ryssland. Problemet är att juniorarbetet håller en blygsam standard. Den här säsongen har man inte spelat juniorserier. Juniorlagen spelade matcher i Finland.
– I höst blir en ny hall med två rinkar färdig i Lasnamäe. Det betyder säkert att fler får upp ögonen för ishockey och mängden utövare blir större. Men esterna måste bli ödmjukare och förstå att hårdare jobb krävs för att nå toppen. Bara på det sättet kan utvecklingen bli bättre. Det dåliga juniorarbetet har lett till att juniorlandslagen tar stryk av länder som till exempel Israel. De få guldkornen bland juniorerna beger sig till Finland, Litauen eller Ryssland för att utvecklas, säger Nieminen.
– Två femtio minuters pass för juniorer per vecka och avsaknaden är uteis i Tallinn är stora problem. Då kan man inte utvecklas.
Vad har fått dig att orka med det estniska ishockeylivet så länge?
– Att jag med små gärningar har kunnat göra någon glad. Jag har försökt vara en brobyggare mellan det estniska och ryska. Den finländska hockeykulturen respekteras högt. Många gånger har jag tappat tron, men någonstans har jag grävt fram en entusiasm som också gett kraft i svåra stunder, säger Nieminen.
Fotnot: HC Panters säsong tog slut då laget förlorade matchserien i kampen om bronset mot PSK från Narva.