Lejonet från Seinäjoki laddar för Sotji
Ni vet hurdana lejon är? Ligger och latar sig hela dagen – tills det blir dags för jakt och de med ens förvandlas till blixtsnabba, dödliga rovdjur. Sådan är Pekka Koskela. – När startskottet smäller, då ska det gå ruskigt fort, säger hastighetsåkaren som är en av medaljfavoriterna i sin gren i Sotji-OS.
Skivstängerna får sig en omgång, när Pekka Koskela gör sitt träningspass i sporthallen i Seinäjoki. Det här är killen som måste ha specialgjorda skridskor – för vanliga skridskor håller inte för hans grymma lårmuskler.
– Ibland ska det kännas, säger Koskela, en av världens snabbaste män på skridskor.
I dag står det explosiv styrka på programmet – inte de största möjliga vikterna, men utfört med maximal snabbhet. Ett högintensivt träningspass som han laddat upp för i mer än ett dygn.
– Ett set tar cirka åtta sekunder, men det kräver att du börjar förbereda dig redan dagen innan. Rätt näring, rätt uppladdning och rätt uppvärmning för att köra i gång musklerna. Är det explosiv styrka måste det vara explosivt, annars är det ingen vits med hela träningspasset, säger Koskela när Hbl möter honom i kafeterian efteråt.
Koskela tuggar långsamt i sig sin energikaka och dricker sitt kaffe i lugn och ro. Som ett lejon som lagt sig i skuggan för att vila efter dagens start.
– Vi sprintrar är sådana, vi kanske verkar slappa och långsamma av oss. Men det gäller att hålla krutet torrt tills det gäller, säger Koskela i sitt något släpiga, lågmälda tonfall.
– Sen då du drar skridskorna på eller sätter skivstången på axlarna ska det hända saker.
Det finns hastighetsåkare som är av Mika Poutalas typ: Snabba och lättbyggda. Sedan finns det sådana som Koskela. Koskela: en kanonkula på skridskor.
Jag har hört att du lyfter 165 kg i knäböj med ett ben. Stämmer det?
– Räcker inte, säger Koskela som hört frågan förut med en smått road min.
– Jag klarar nog 185 kg. Tolv gånger.
Vem som helst kan pröva. Eller vid närmare eftertanke – gör det inte.
– Knäböj med ett ben är speciellt för oss hastighetsåkare, vi tränar en hel på det. Annars också tränar vi en hel del med skivstänger, för att utveckla koordination och balanssinne. Det är viktiga egenskaper i hastighetsåkning, förklarar Koskela ödmjukt.
När Koskela, 30, sitter där i sina storlek XXXL-jeans och talar om sin styrketräning är det svårt att föreställa sig att han som barn varit minstingen. Men så är det – under sin uppväxt i Seinäjoki fick Koskela finna sig i att springa efter och bli nedbrottad av sin storebror Pasi.
– Jag fick alltid hänga efter de större killarna. Jag var alltid mindre och svagare. Men kanske det gav en viss tävlingsinstinkt som jag haft nytta av senare, säger Koskela.
– Brottning, boboll, ishockey, friidrott, volleyboll. Från åtta års ålder var det varje kväll nån form av träning. Det var först när mitt volleybollag splittrades kring femtonårsåldern som jag valde att koncentrera mig på skridsko.
Det har gått hyfsat, minst sagt. Ett världsrekord på 1 000 m, två VM-silver i sprinter-VM och två VM-brons i distans-VM. Men det största av allt saknas.
– Det är väl min största dröm, att skrinna hårt i OS, säger Koskela.
Koskela brukar göra bäst ifrån sig på 500 m, men i OS räknas resultaten från fyra lopp på 500 m och 1 000 m ihop. Varje start måste lyckas perfekt.
– När startskottet smäller, då ska det gå ruskigt fort.
Låter som att lejonet fått vittring. Kan bli en OS-medalj som byte.
Pekka Koskela:
• Ålder: 30.
• Bor: Seinäjoki.
• Familj: Sambo.
• Paradgren: 500 m och 1 000 m.
• Största meriter: VM-silver i sprinter-VM 2007 och 2013, VM-brons på 1 000 m 2005, VM-brons på 500 m 2012, världsrekord på 1 000 m 2007.
• Fritidsintressen: Böcker, studier, cykling.
• Favoritmusik: Såg Muse i Helsingfors nyligen, det smäller ganska högt ännu.
• Läser: Just nu en deckare av Jo Nesbø. Annars gärna vetenskaplig litteratur om kompositmaterial.
• Favoritmat: Pizza med prosciuttoskinka.
• Annat: Vunnit flera FM-medaljer i bancykling.