Hektiskt men givande som allt i allo

Officiellt är Carina Kirssi massör – eller soigneur som det heter inom cykelsport – men hennes arbetsfält är betydligt bredare än så. Allt i allo är närmare sanningen.

– Jag får laga mat, tvätta kläder, köra bil – och så är det ett slags vårdarbete att ta hand om cyklisterna. De är ibland som små barn, slarvar bort saker och frågar om det och det, säger Kirssi med ett skratt under en välförtjänt men ack så kort semester hemma hos föräldrarna i Kouvola.

– Vi har inte alltid läkare med under tävlingarna och då får vi plåstra om cyklisterna efter vår bästa förmåga när de råkar ut för ett och annat.

Kirssi, 36, har en bostad i Theilenhofen i Tyskland, men det är sällan hon hinner vara där. Under tävlingssäsongen följer hon stallet runt om i Europa – redan i år har hon hunnit köra 40 000 km och som mest var hon i våras en och en halv månad i sträck på resande fot.

– I det skedet började det smaka lite trä att bo på hotell, säger Kirssi som medger att hon lever ett riktigt kappsäcksliv.
– Numera orkar jag inte ens packa upp bagaget mellan resorna. Jag tar bara det som jag behöver ur kappsäcken när jag är hemma.

Efter sin egen aktiva karriär gick Kirssi en tio månaders utbildning i Spanien för att bli massör. Via sina kontakter inom cykelsporten och framför allt ex-landsvägsproffset Kjell Carlström, som är sportdirektör i det nygrundade IAM Cycling, fick hon nästan på momangen ett riktigt drömjobb.

– Jag trodde inte det var sant när de meddelade att jag får jobbet. Jag hade riktigt god flax. Men det är klart, utan kontakter och en bakgrund som cyklist är det svårt att få en plats som den här, säger Kirssi som främst utmärkte sig som terrängcyklist med flera hyfsade internationella placeringar på sin meritlista.

Erfarenhet ger insikt

De erfarenheter som hon samlade på sig under sin aktiva karriär kommer väl till pass nu. Som före detta aktiv förstår hon idrottarnas behov, kan leva sig in i deras situation och klarar av att tolka deras känsloutbrott.

– Jag vet hur stor hjälp det är av att ha ett duktigt serviceteam som tar hand om allting och gör det du bett om utan att du behöver oroa dig för det. Det är vårt jobb att ordna så att idrottarna har möjlighet att prestera så bra som möjligt, säger Kirssi.

Cyklisterna kan koncentrera sig på tävlingarna, men för serviceteamet blir det långa dagar under tävlingssäsongen. Väckning i ottan, förberedelser för start, mat och dryck under och efter tävlingen, massage och underhåll av utrustningen – och inte sällan en lång bilresa till följande tävlingsort och hotell.

– När jag tävlade själv fokuserade jag mest på mina egna grejer. Men ibland, när jag steg upp sju på morgonen före en tävling för att värma upp på rullor, tänkte jag på servicekillarna som stigit upp före mig, fast jag visste att de gått och lagt sig sent på kvällen, och undrade om de alls sover. Nu vet jag att det lätt blir tolv timmars arbetsdagar, säger hon.

– Men det här jobbet är också väldigt givande. Du behöver åtminstone inte sitta och rulla tummarna, ­sådant klarar jag inte.

Hon medger ändå utan omsvep att det var ett svårt beslut att lägga av med tävlandet, som fram till dess varit en så stor del av hennes liv. Det var delvis skadeproblem som ­tvingade henne att inse att hon måste göra ett val, men det nuvarande jobbet ger henne en möjlighet att fortsätta inom favoritgrenen.

– Men glamouren har bleknat lite. På tv ser det så fantastiskt och fint ut, men sist och slutligen är det bara cykeltävlingar, säger Kirssi som fortfarande cyklar och löper lite för nöjes skull.

Stallets debutsäsong

Det här är det schweiziska proffsstallets första säsong, på den näst högsta proffsnivån Pro Continental. Stalledningen drömde ända in i sista stund om wild card-platser till cykelsportens finrum, Giro d’Italia och, framför allt, Tour de France, men fick nobben. Tävlingsarrangörerna valde att bevilja wild cards till inhemska Continental-stall, trots att IAM har ett hyfsat namnstarkt lag med meriterade proffs som Thomas Löfkvist, Heinrich Haussler och Gustav Larsson.

– Sist och slutligen var det kanske lika bra så, vi var kanske inte riktigt redo ännu. Det tar ändå ett tag att lära sig alla rutiner, få småsaker att fungera och växa tillsammans.

Efter att ha skördat hyfsat med framgångar under sin första säsong kan IAM Cycling mycket väl ansöka om World Tour-licens för nästa säsong. Då är stallet garanterat en plats i alla de stora etapploppen och endagsklassikerna.