Wicks tabbe förlängde sviten

Att Champions League-kvalet tär på HJK:s krafter är klart. Med tankarna redan på Dinamo Zagreb tog lagets segerrad slut borta mot Jaro förra veckan, och nu var det väldigt nära att Klubi för första gången i år skulle ha tappat liga- poäng också på hemmaplan.

Ännu med tio minuter kvar att spela höll ett hårt kämpande IFK Mariehamn 0–0. De chanser som ett omständigt HJK trots allt skapade räddades säkert av briljanta bortamålvakten Josh Wicks. Fram till HJK:s vänsterhörna i den 81:a minuten.

– Jag bara gjorde ett misstag. Jag försökte boxa bort den, men fick bara upp den. Jag fick inte ut bollen, förklarar Wicks.

Hur irriterande är det? Att spela perfekt i 90 minuter förutom en miss, och så blir den matchavgörande.

– Det gör alla andra räddningar betydelselösa. Jag är chockad över att jag fick den här medaljen, det känns inte bra, säger Wicks med priset som matchens bästa spelare i sin hand.

Via Wicks nypor seglade bollen mot bortre stolpen där pigga inhopparen Teemu Pukki skarvade den bakåt åt HJK:s mittback Mathias Lindström.

– Jag stod vid mållinjen och fick in bollen med höften. Det var redan andra målet jag gjort från den positionen i år, jag är farlig där vid mållinjen, säger Lindström och flinar.

Försvararens fösning blev värd tre poäng. Hemmasviten levde farligare än den gjort tidigare, men HJK har nu vunnit 27 poäng av 27 möjliga på Sonerastadion i år. Maximal pott också vid serieslut är fullt realistiskt.

– Klart det är en målsättning för oss att hålla saldot. Precis som fallet var med vår vinstsvit som sprack är det en motiverande faktor. Fast det är ju inte det viktigaste, säger Lindström.

Nu när tre poäng är bärgade kan du vara ärlig. Hur svårt var det att spela den här matchen mitt mellan Zagreb-mötena?
– Man kan ju titta på spelet och dra sina slutsatser. Det var ingen bländande insats.

Nej, långt ifrån. Bara tre dygn hade gått sedan urladdningen mot Zagreb, men skillnaden i intensitet var enorm. Tempot var lågt, flytet var borta och matchen hackade fram med mängder av felpassningar.

Mariehamn slet bra och snudd på förtjänade att bli första ligalag som fick med sig poäng från Helsingfors. Men utan att ta bort något från ålänningarna var det här inte samma HJK som tagit de åtta tidigare hemmasegrarna i seriespelet.

HJK hade bytt bort fem spelare från sin förstauppställning jämfört med Zagreb-matchen, och av dem fanns Rafinha och Dawda Bah inte ens på bänken, en duo som lämnade massiva hål efter sig i HJK:s formation.

Men trots det grötiga spelet och felpassningarna hade HJK tillräckligt med chanser för att ta ledningen redan tidigare. Men Berat Sadik fortsatte att bränna lägen och avsluten från Akseli Pelvas och Sebastian Sorsa räddades fint av en amerikansk ålänning som var på god väg att bli poängräddare.

– Det var kul att spela mot ett bra lag. Jag blev målvakt av en anledning, att få göra räddningar. Och det gjorde jag också – i 80 minuter, sammanfattar bortakeepern.

För sedan förvandlades hjälten till antihjälte. Josh Wicks hängde tvätt och HJK förlängde sin hemmasvit.