Spelmässigt nära, målmässigt borta

– Att vi hänger bra med är ju ingen dålig sak. Skulle vi ha blivit överkörda hade det varit mentalt tungt. Men på ett sätt irriterar det här ännu mera, konstaterar Honkas Jussi Vasara.
– Europamatcherna är säsongens höjdpunkt, de har funnits i bakhuvudet hela året. Nu hade vi alla chanser att gå vidare, och när vi inte gör det är det en väldigt stor besvikelse, sammanfattar Vasara efter 0–2-förlusten i Myrbacka.
Efter att Häcken vunnit första mötet i Sverige med 1–0 var två saker klara inför match två. Honka är inte mycket sämre än det allsvenska mittenlaget. Men för att ha någon chans att gå vidare måste hemmalaget göra första målet i returen.
Med andra ord ta vara på målchanserna när de väl kom, förr eller senare.
Med facit i hand kom jättechansen genast i matchinledningen då Honka fick frispark från perfekt läge. Ilari Äijäläs skott träffade en Häckenspelare, men efter att bollen studsat runt i boxen fick Jussi Vasara nytt kanonläge. Avslutningen var det inget fel på, skottet gick i bra fart mot nätmaskorna, men Häckens målvakt Christoffer Källqvist gjorde en jätteräddning.
– Jag reagerade snabbt och satte den högt. Men motståndarens målvakt reagerade rätt bra han också, skottet var inte ens mitt på mål. Han hade snabba reflexer, säger Vasara.
Mål där – och hela dubbelmötet hade kunnat gå hur som helst. Nu blev det i stället Häcken som gjorde den första halvlekens enda mål och i praktiken dödade Honkas avancemangsdrömmar redan innan pausvilan.
En halvlek där Honka styrde och ställde slutade med att Häcken spelade sig fram till sitt första läge. Och till skillnad från Honka fick utdelning direkt då John Chibuike med vänstern vackert tryckte in 0–1.
– Målet kom i helt fel läge för oss. Det är svårt att göra tre mot ett så bra lag, erkänner Vasara.
Visst. Att Honka skulle göra tre mål på 45 minuter mot ett allsvenskt är inte bara svårt – det är omöjligt.
I andra halvlek fortsatte det svartklädda hemmalaget att ha mer av bollen, och att ta sig till motståndarlagets straffområde var inga problem. Men där tog det stopp, gång på gång. Och de enstaka gånger när Honka sågade sig fram till bättre positioner var avsluten inte tillräckligt starka. Demba Savage sköt utanför från bra läge och Vasaras skott från närhåll räddades med fötterna av Källqvist i mål.
– För att vara en Euromatch hade vi många bra chanser, 5–8 lägen. Bara jag själv skulle ha kunnat göra tre. Allt fanns i egna händer, suckar Vasara.
– Vi satte inte våra chanser, men det gjorde Häcken. Där fanns den stora skillnaden, sammanfattar tränaren Mika Lehkosuo.
Till slut det blev inte ett enda Honkamål. I stället kunde Daniel Forssell i slutminuterna fastställa siffrorna i dubbelmötet till solklara 0–3. Siffror som ljuger en smula, hävdar Honkalägret. I själva verket säger de allt om skillnaden mellan ett mittenlag i Sverige och ett i Finland. Effektivitet var ordet.