Annika Wilms: Öga mot öga
Det är svårt att skriva om nyårsnatten i Köln. Svårt för att så mycket är oklart. Svårt för att ny information kommer fram varje dag.
Men det finns egentligen inget annat jag kan ta upp när det ska handla om Tyskland dessa första januariveckor. De sexuella trakasserierna är på allas läppar och dominerar nyhetsflödet fullständigt. Det har varit ett nyhetsflöde som överraskat mig genom att vara nyanserat och sansat och undvika förhastade slutsatser.
Enligt nätmobben tonar medierna ner att gärningsmännen är utlänningar. Det stämmer inte. Men de har inte heller fastnat i det spår där flyktingar gör landet så osäkert att gränserna måste stängas.
Till och med den stundvis rabiata tabloidtidningen Bild skrev tio dagar senare: "Efter nyårsnatten i Köln frågar sig många om den tyska flyktingpolitiken och välkomstkulturen har varit naiv och misslyckad. Svaret lyder: nej. Men svaret lyder också: den måste förklaras på ett bättre sätt för både gäster och värdar".
Till exempel följande har den tyska nyhetskonsumenten fått läsa och höra från journalister, poliser, politiker och nyårsnattens offer:
1. Att människor är individer med olika bakgrunder och drivkrafter och att man inte kan stämpla hela folkgrupper, till exempel flyktingar, utlänningar eller araber, utifrån dem som är skitstövlar. Och att dessa rötägg inte är någon orsak att begränsa rätten till asyl.
2. Att sexuella trakasserier och sexism inte är något som invandrare importerat till Tyskland, men också att formen är ny och kvinnoföraktet djupare rotat i vissa kulturer än i andra.
3. Att folkmassor spårar ur på samma sätt oavsett om det handlar om fotbollshuliganer, högerextremister eller nyårsfirare – den explosiva kombinationen består av alkohol, anonymitet, grupptryck och tron att man slipper sanktioner.
4. Att privata gatupatruller inte har något att göra i en rättsstat och att de dessutom belastar polisen.
5. Att skärpta lagar och ökade polisresurser inte räcker om integrationen misslyckas.
En lyckad integration förhindrar utslagning som kan leda till kriminalitet, men hur denna lyckade integration ska genomföras har tyvärr hamnat i skymundan.
Ska man leva tillsammans kan man åtminstone inte fortsätta tala över huvudet på varandra. Inte ens den mest genomtänkta journalistik i världen hjälper mot djupt sittande fördomar och rädslor. Nya och gamla invånare måste mötas öga mot öga som jämlikar, lära känna varandra och lyssna på varandra.
De som snabbt får vänner och kontakter har det lättare att lära sig språket, hitta ett jobb, känna sig delaktiga och förstå reglerna och värderingarna i det samhälle de ska bli en del av.