Konfekt och politiskt kaos
Det var den 27 december och jag måste medge att jag kände mig snuvad på konfekten. Inte för att jag skulle ha blivit utan min beskärda del av julkonfekt och knäck. Men regeringspartierna och den borgerliga Alliansen enades om den så kallade Decemberöverenskommelsen. Det innebar att det inte fanns något nyval för mig att bevaka som nyutnämnd korrespondent.
Varför jag var så tänd på valet? Jo, för att det knappast finns bättre – och mer intensiva – sätt att som journalist komma in i sitt bevakningsområde.
För en finländare som är van vid regeringskoalitioner kändes ändå en uppgörelse över de så rigida blockgränserna inte speciellt främmande. Decemberöverenskommelsen sade ju att regeringen bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle få igenom sin budget. Dessutom var syftet att utesluta Sverigedemokraterna från politiskt inflytande.
Men nu är DÖ – som förkortningen lyder – död sedan en vecka tillbaka. Och sällan har läget inom svensk politik varit så förvirrat. Okomplicerat var det visserligen inte tidigare heller, bland annat för att regeringen i ett halvår tvingades regera på Alliansens budget. Nu talar vi ändå om en annan skala. ”Det är det allvarligaste parlamentariska läget sedan demokratins genombrott i Sverige”, säger exempelvis Ingvar Carlsson, tidigare socialdemokratisk minister i fredagens Dagens Nyheter.
En snöboll sattes i rullning på Kristdemokraternas partistämma där det lilla borgerliga partiet beslutade sig för att gå ut ur Decemberöverenskommelsen. Snabbare än hon hann meddela statsministern hoppade också Anna Kinberg Batra med sina Moderaterna av. Och de andra två borgerliga partierna följde efter.
Sverigedemokraterna var däremot snabba med att hoppa på och försöka utnyttja situationen till sin fördel, medan statsminister Stefan Löfven försöker talar om blocköverskridande samarbete. I Miljöpartiet ligger man lite lågt eftersom platsen i regeringen inte längre är alldeles självklar.
”Jag vill vara tydlig med”, verkar vara Kinberg Batras favorituttryck. Samtidigt är det väldigt svårt att få klarhet i just det – vad hon menar. Eftersom Moderaterna är det största Allianspartiet är det ändå avgörande. Kinberg Batra har sagt att hon i det här läget inte kommer att fälla regeringens budget, men för att blidka en stark inre opposition har hon också signalerat att Moderaterna kommer att påverka den, exakt hur är oklart.
Likaså vet knappast någon hur Allianspartierna kommer att agera på våren. Slår de ihop sig kan det leda till att regeringen faller med Sverigedemokraternas stöd.
Före det finns dessutom andra akuta frågor att lösa, som hur Sverige ska hantera det största inflödet av asylsökande sedan andra världskriget.
Det kan alltså hända att det blir en valrörelse trots allt. Men jag är inte säker på att det är det bästa för Sverige.