Vi använder cookies på våra sajter för att ge dig en bättre upplevelse.

  • Första sidan
  • Prenumerera
  • Kundservice
  • Annonsera
  • Ta kontakt
  • Min prenumeration
  • Jobba hos oss
  • e.hbl.fi
  • Om Hbl
  • Kortet.fi
  • På TV i dag
  • Nyhetsbrevet
Hem
  • Nyheter
  • Lokalt
  • Opinion
  • Sport
  • Kultur & nöje
  • Livsstil
  • Bloggar & poddar
  • HBL TV
  • Nyheter
  • Lokalt
  • Opinion
  • Sport
  • Kultur & nöje
  • Livsstil
  • Bloggar & poddar
  • HBL TV
    • Ledare
    • Insändare
    • Kolumner

    Felmeddelande

    User error: Failed to connect to memcache server: localhost:11211 in dmemcache_object() (line 415 of /srv/gamla-sites/docroot/sites/all/modules/memcache/dmemcache.inc).
    Juri von Bonsdorff
    Utrikeskrönika
    Juri von Bonsdorff
    Varför känner jag Rokkas, Koskelas, Nurmis och Viréns blickar i min nacke när jag ska borda ett plan till USA igen?

    Juri von Bonsdorff: Ännu ett visum

    Publicerad: 02.08.2015 09.17 • Uppdaterad: 03.08.2015 14.55

    Ämnesord

    • Världen

    Dela

    Twittra

    Verktyg

    Större text Mindre text Skriv ut artikel Rapportera fel

    Står jag i en tacksamhetsskuld till grundskolan, socialskyddet och Saarioinens maletköttpizza? Eller är det ok att välja att betrakta världen som sitt hem om det känns rätt?

    Jag river upp kuvertet så fort jag stigit ut genom dörren på postkontoret på Linnankoskigatan i Helsingfors. Inuti finns mitt pass med ett rykande färskt amerikanskt visum. Jag känner en stark lättnad. Livet, så som jag och min familj just nu vill ha det, får fortsätta åtminstone två år till.

    Förutsatt att mina arbetsgivare vill ha mig kvar kan jag även i fortsättningen förnya mitt visum med två års mellanrum. Det betyder att det är jag själv som förr eller senare blir tvungen att besluta hur länge jag vill fortsätta återvända till USA efter de sedvanliga sommarveckorna i Finland, inte de amerikanska myndigheterna. Det är givetvis bra, men samtidigt ett val som ger mig ett visst mått av ångest.

    De årliga sommarbesöken brukar fungera som ett slags barometer på min relation till Finland. I år inledde blåvitt starkt. Mitt första finska möte efter flygplatsen var med en ung skomakare i Esbo som glatt och professionellt tog passfoton med amerikanska mått till vår visumansökan. Glad och god service! Tack! Från skomakaren bar det i väg till Alko där en sprudlande glad kvinnlig expedit gav oss en kort men informativ föreläsning om det amerikanska vita vinet vi absolut skulle ha till de räkor som senare skulle grillas hos släktingar. Inget spår av det finska svårmodet och tystnaden. Efter Alko satte jag mig ner på en bänk och bet i en Maxi-Tupla och kom plötsligt ihåg hur god choklad egentligen ska smaka. 3–0 till Finland innan alla åskådare hunnit bänka sig. Men sedan började självmålen trilla in. Några dagar senare tittar jag in hos en frisörsalong med ett tiotal tomma stolar och tre sysslolösa frisörer för att fråga vad en snabb dragning med millimetermaskinen över den färdigt halvskalliga hjässan och skäggstubben kostar. Efter ett kort exercis på kalkylatorn blir svaret 44 euro! Det blir inget avtal och jag avlägsnar mig förbryllad över det bristande intresset för att göra affärer. När jag sedan köper min första kvällstidning och läser om Toni Nieminens nya flickvän och Vesa Keskinens annalkande svensexa känner jag Finlandsentusiasmen avta en smula. Och när jag rattar in Radio Vega på sommarstugan och hör Maria Sid förklara att hon föredrar kol framför gas i sin grill längtar jag redan hem till Washington. Det finns ingen lättsam sommarradio i USA.

    Maria Sids grill är förstås en bagatell, men efter nästan åtta år och fyra visum håller jag på att fjärmas från Finland på ett sätt som känns nästan oåterkalleligt. Vad gör man när man håller på att förlora sitt hemland, speciellt om det egentligen inte känns fel? Fortsätter man att gå på, lockad av det som känns bättre just nu men där framtiden är osäker, eller vänder man om för att snabbt rusa hem till tryggheten medan dörren ännu står på glänt?

    Varför känner jag Rokkas, Koskelas, Nurmis och Viréns blickar i min nacke när jag ska borda ett plan till USA igen? Mina skattepengar finansierar amerikanska krig i stället för den finska välfärden. Står jag i en tacksamhetsskuld till grundskolan, socialskyddet och Saarioinens maletköttpizza? Eller är det ok att välja att betrakta världen som sitt hem om det känns rätt? Är det ett problem om barnen vet mer om Martin Luther King än Urho Kaleva Kekkonen? Än så länge vet jag inte svaret på frågorna, men jag har lyckligtvis två år kvar tills nästa visumansökan ska lämnas in.

    Juri von Bonsdorff
    Ta kontakt Flera artiklar av Juri von Bonsdorff

    Bloggar

    Visa fler bloggar

     
    1.2.2016 20.36 1.2.2016
    Ungdomar uppskattar tydlig reklam
    Nyheter
    » Transparens är viktigare än objektivitet, säger forskare Vilma Luoma-aho.
    Amanda Mannstrom
    1.2.2016 23.07 1.2.2016
    Frågor och svar om zikaviruset
    Nyheter
    » Om du är gravid ska du inte resa till Latinamerika om du inte måste, säger de finländska hälsomyndigheterna.
    Peter Buchert
    2.2.2016 09.57 2.2.2016
    Som ett lapptäcke i drömmarnas land
    Kultur
    » Lars Huldén hade tänkt sig en forskarbana men blev på köpet älskad författare. På fredag när det är Runebergsdagen, fyller han 90.
    2.2.2016 20.21 2.2.2016
    Så vill svenska regeringen minska tiggeriet
    SVERIGE
    » Skänk inte pengar i muggen utan stöd hellre organisationer i de utsattas ursprungsländer.
    Anna Svartström
    1.2.2016 20.31 1.2.2016
    Genomskinlig journalistik
    Opinion
    » Nyligen slog en kollega larm om en så kallad advertorial som vi publicerat på webben och som en läsare delat via Facebook, varpå den plötsligt såg ut som en redaktionell text.
    Susanna Ilmoni
    1.2.2016 12.48 1.2.2016
    Tommy Pohjola: Skammen går på torg
    Opinion
    premium Graffitikonsten som pekade ut Vandabossar plockades ned och därmed gick staden från en pinsamhet till en annan.
    Tommy Pohjola
    Hbl - Hufvudstadsbladet
    Hbl.fi

    Hufvudstadsbladet är den största finlandssvenska dagstidningen i Finland och utkommer i Helsingfors.

    Kontakta HBL
    Växel 09 12531
    Prenumerationer 09 1253 500
    pren@hbl.fi

    KSF Media ger ut Hufvudstadsbladet, Västra Nyland, Östnyland, Loviisan Sanomat och Hangötidningen | Hangonlehti.

    Ansvarig redaktör (digitalt innehåll): Susanna Ilmoni
    Chefredaktör för tidningen Hufvudstadsbladet: Tommy Westerlund
    Nyhetschef inrikes och världen: Lena Skogberg (tf.)
     

    Nyhetstips & pressmeddelanden
    E-post: nyheter@hbl.fi
    SMS: TIPS "ditt meddelande" till 13513
    MMS (bilder): TIPS till 13513
    Ring nyhetschefen: 09 1253 222
    Ring webbproducenten: 044 78 35 720

    • Första sidan
    • Prenumerera
    • Kundservice
    • Annonsera
    • Ta kontakt
    • Min prenumeration
    • Jobba hos oss
    • e.hbl.fi
    • Om Hbl
    • Kortet.fi
    • På TV i dag
    • Nyhetsbrevet