Laurén: Charmoffensiv med FSB i släptåg
Det finns vissa saker som en Moskvakorrespondent undviker som pesten. En av dem kallas på ryska presstur.
En presstur går ut på att något stort företag, i allmänhet statligt, vill visa upp vad man sysslar med för journalister. För ändamålet hyr man in ett antal pr-personer.
De enda som har fullmakt att svara på frågor är höga chefer som leds fram enbart när det är dags för presskonferens. (Brifing på nyryska. Enligt samma jargong heter kaffepaus kofibrejk.)
Cheferna håller långa power point-föredrag om detaljer som i allmänhet är av mycket litet intresse för en journalist. När de är klara har man fem minuter på sig att ställa frågor. Ett vilt skrikande utbryter där de mest högljudda och skrupelfria journalisterna vinner. Resten får ett löfte om att få ställa sina frågor till experter som vi senare ska få träffa.
Experterna säger emellertid att de bara kan uttala sig om uttryckligen den här maskinen/turbinen/flygplanet. Alla andra frågor kan enbart högsta chefen svara på.
Högsta chefen har emellertid försvunnit. Pr-personerna lovar att man ska få svar per e-post. I nio fall av tio får man aldrig några svar.
Genom dessa arrangerade pressturer har jag besökt ryska ishavsflottan, gasfält i Sibirien, en flygplansfabrik i Irkutsk och nu senast ett kärnkraftverk i Novovoronezj som ägs av Rosatom. Mönstret var exakt detsamma varje gång. Pressturer kan ge tillgång till ställen som är omöjliga att besöka för en enskild journalist, det är därför man deltar. Utan undantag organiseras dock dessa pressturer på ett sätt som tvingar journalisterna att bete sig hänsynslöst, för att inte säga mordiskt. Annars skulle man komma hem utan material.
På kärnkraftverket i Novovoronezj, som jag besökte i onsdags tillsammans med en grupp journalister, kallades underrättelsetjänsten FSB in. En journalist från France 24 vägrade att för andra gången förstöra material som hon hade filmat och som vakterna påstod var olagligt. (Då hade hon stått på samma punkt som alla andra och filmat.) Vakterna och FSB-männen följde oss under resten av pressturen. Rosatoms charmoffensiv kom av sig då kostymklädda män klistrade sig fast vid en av våra kolleger var hon gick. Hon gav sig emellertid inte och släpptes till sist tillbaka till Moskva med sitt material.
På flygplansfabriken i Irkutsk i fjol blev den höga chefen förtörnad när jag bad honom att tydligare förklara vad han menade. (Han hade då sprutat ur sig information fylld med förkortningar i expressfart.) Chefen vände sig till sin pressekreterare och frågade om den där journalisten har svårt att fatta. Jag exploderade och talade om för honom att ryska inte är mitt modersmål och jag har rätt att fråga på nytt om jag inte förstår.
Charmoffensiver är bra men det som journalister framför allt behöver är information och svar på sina frågor.