Bortom bubblorna

Sett från min horisont verkade debatten mest handla om den rödgröna, liberala kulturbubblan som förfasade sig över den demokratiska kupp som väljare med diametralt motsatta värderingar genomförde. Det liberala och toleranta förlorade mot det konservativa och inkrökta. Finland stod i beråd att få ett regeringsparti med en avog inställning till de svenskspråkiga, fientligt förhållningssätt till flyktingar och fördömande attityd mot homosexuella.

Jag kan inte med bästa vilja påstå att det finska valresultatet nådde fram till de amerikanska massorna, men några bekanta på mitt gym hade faktiskt noterat att Sannfinländarna klarat sig bra och fikade efter en plats i regeringen. Jag tror inte att de kände till Teuvo Hakkarainens önskan att utvisa somalier och homosexuella till Åland, men den nya konstellationen fick mig ändå att fundera på hur Sannfinländarnas maktposition skulle kunna tolkas i fjärran länder med liten kunskap om Finland. Skulle utlänningar nu definiera Finland utifrån de vidrigaste uttalandena som sannfinländska politiker kommit med under den senaste tiden? Skulle mina bekanta sätta likhetstecken mellan mig och en riksdagsledamot som dricker konjak ur flaskan på sin valvaka inför tv-kameror?

Jag vet inte vad svaret på de frågorna är, men det som slog mig är att jag ofta märkt att det är precis så många i den rödgröna bubblan valt att se på USA. Min personliga erfarenhet är att det alltid varit fullständigt tillåtet att definiera USA utifrån det karikatyrmässiga. Det har varit lätt och behändigt att stirra sig blind på endast den del av befolkningen som bekräftat fördomarna. Alldeles nyligen visade en opinionsmätning att 60 procent av amerikanerna uppger sig vara bekväma med tanken på en homosexuell eller lesbisk president. Antalet människor bekväma med en ultrareligiös president var klart färre. Över 70 procent av amerikanerna lyder i dag under lagar som tillåter samkönat äktenskap, och när en federal domstol dömde Bostonbombaren Tsarnaev till dödstraff för ett par veckor sedan, visade en mätning att åtta av tio Bostonbor motsatte sig domen av principiella skäl. Två delstater tillåter redan cannabisförsäljning och efter Sandy Hook-massakern ville en majoritet av amerikanerna ha strängare vapenlagar.

Jag försöker inte förneka att det finns kulturella drag i USA som ter sig obegripliga och horribla ibland, men de siffror jag just radade upp visar med all önskvärd tydlighet att det konservativa USA har en minst lika stark liberal motkraft. Precis som den konservativa vågen i Finland har en liberal motkraft. Nu när den rödgröna kulturbubblan i Finland får förlita sig på utlänningars förmåga att se det mångfacetterade Finland bakom den nya fasaden, kanske folk i densamma bubblan kan förläna USA motsvarande ynnest.