Obamas arv i domarnas händer
Ingen skulle ha klandrat Barack Obama om han efter demokraternas förlust i kongressvalet i höstas skulle ha visat upp en surmulen apparition i sitt ämbete.
Washington D.C.
Med bångstyriga och till och med fientliga republikaner i majoritet i såväl representanthus som senat hade Barack Obama inte mycket att hoppas på för sina två sista år som president. Men av surheten har intet synts till. I stället har Obama efter valet varit avslappnad och energisk närhelst han uppträtt på tv eller i talarstolar runtom i landet.
Det är inte svårt att förstå en viss sorts lättnad över att aldrig mera behöva mangla sig igenom en enda valkampanj, men jag tror det handlar om annat också. Trots mycken kritik och ständigt prat om att inget går att få till stånd i det nuvarande politiska klimatet har Obama i själva verket uträttat en hel del.
Minns den historiska hälsovårdsreformen som halva befolkningen först motsatte sig och vars start för ett drygt år sedan schabblades bort på grund av hjälplöst dåliga datorsystem. I dag rullar den på smärtfritt. Tänk på den nästan lika drastiska och färska åtgärden att bevilja arbetstillstånd till fem miljoner papperslösa invandrare eller normaliseringen av de diplomatiska förbindelserna med Kuba. Lägger man ännu till den växande ekonomin ser det politiska arvet plötsligt inte så tokigt ut. Problemet för Obama är att landets domstolar nu blandat sig i leken och mitt i allt har bägaren fyllts av smolk.
Förra veckan stod hundratusentals papperslösa med sina advokater i beråd att inleda papperskriget som skulle ta dem från samhällets olagliga skuggsida till en laglig och tryggare existens. Men innan juristerna kommit ur startblocken flaggades processen av i en federal domstol i Texas. Domaren Andrew S. Hanen tog parti för de 25 delstater som ville stoppa reformen genom att utmana dess laglighet.
För Obama var beslutet ett oväntat bakslag och hans administration har redan överklagat domslutet. Det är mer än sannolikt att detta var startskottet till en juridisk kamp som till sist avgörs i den högsta domstolen, där många domslut är politiska till sin karaktär. Med andra ord har en domstol, som i sin nuvarande sammansättning har flera konservativa än liberala domare, Obamas historiska immigrationsåtgärd i sin famn. Vad de beslutar att göra med den vet varken Obama eller domarna själva.
Samma öde har Obamas hälsovårdsreform gått till mötes. Reformen godkändes redan en gång 2012 när den konservativa ordföranden för den högsta domstolen John Roberts chockade sina ideologiska fränder med att ge reformen grönt ljus med sin avgörande röst. Men nästa vecka är lagen tillbaka i högsta domstolen. Den här gången handlar det om en meningsskiljaktighet om vilka människor som egentligen är berättigade till statliga subventioner för de individuella sjukförsäkringarna. Konflikten är byråkratisk och komplicerad och berör endast en del av lagen, men konsekvensen kan bli att fem miljoner amerikaner förlorar sina statsbidrag. Det kan i sin tur sänka hela reformen.
I den tredje stora juridiska processen mot Obamas politik har tolv delstater med West Virginia i spetsen ifrågasatt lagligheten i beslutet att kräva en 30 procents minskning av de amerikanska kraftverkens koldioxidutsläpp till år 2030. Argumenteringen inför domarna är planerad att ske i april.
I offentligheten har Obama fortsatt att hålla god min trots bakslagen, men i kulisserna kan man ana att oron är påtaglig. Av de tre ovannämnda politiska prestationerna har endast hälsovårdsreformen godkänts av kongressen, de två övriga har Obama tvingat igenom med hjälp av exekutiva order, som är ett politiskt verktyg som tillåter en president att skapa regler och föreskrifter för federala myndigheter. Det politiska vapnet har Obama kunnat använda i ett läge där samarbete med republikanerna varit omöjligt.
Men problemet är att de ensidiga politiska handlingarna från presidentens sida är betydligt svagare i styrka än en lag som stiftats av kongressen, och de blir också lättare föremål för juridiska tvister. Dessutom kan nästa president häva den föregåendes exekutiva order. Obama må med andra ord ha bäddat ganska väl för ett dugligt politiskt arv, men tyvärr har det politiska klimatet tvingat honom att använda byggklossar som inte står på stadig grund.
Skribenten är korrespondent i Washington D.C.