Håna dig själv om du vill håna
– Min syster har flyttat till New York och gift sig med en marockansk jude. Pappa var tvungen att gå till synagogan i Astrachan och skaffa ett intyg på att vi är judar. Annars hade hans föräldrar inte låtit dem gifta sig.
– Jasså. Och vad stod det där?
– Att pappa regelbundet har besökt synagogan de senaste 25 åren. Hihi. Det hade jag ingen aning om.
Jegor, en gammal vän jag inte har träffat på länge, berättade nyligen denna intressanta historia. Jag funderade länge efteråt på om en sådan bluff verkligen kan fungera i det långa loppet. Dessutom funderade jag på sanning och lögn. Hur kan man år efter år inför svärföräldrarna låtsas att man är någon man inte är?
Kanske de egentligen förstår allt. Kanske det här inte alls handlade om svärdottern utan om framtida barn som svärföräldrarna ville garantera en plats i den judiska gemenskapen. (Det är på mödernet som judiskheten förs vidare.) Kanske det även var därför synagogan i Astrachan skrev detta intyg.
Jag förstår dem. En minoritet måste alltid tänka på sin överlevnad, något som är obegripligt för trygga majoriteter. En minoritet måste vara både integrerad och samtidigt hålla fast vid sin identitet för att inte försvinna. En minoritet kan aldrig välja vilka språk den ska lära sig. En minoritet tillåts aldrig definiera sig själv inför majoriteten. Det fungerar alltid tvärtom.
En minoritet anpassar sig därför och hittar på kreativa lösningar för att inte gå upp i intet. Majoriteten tycker då att minoriteten är besatt av sig själv, besynnerlig och lite komisk. Däremot tycker majoriteten i allmänhet inte att den själv är komisk.
Den socialdemokratiska debattören Otto Köngäs skildrar på sin blogg Iltalehtis "krokodiltårar" över Charlie Hebdo. Tidningen har stort uppmärksammat komikern Aku Hirviniems show där han stampar på finska flaggan. Iltalehti väljer att intervjua det omvittnat nationalistiska och svenskhatande Finskhetsförbundets så kallade expert på området. Det kommenterar Köngäs så här:
"Ni är inte Charlie Hebdo. Om ni vore det skulle ni inte ge Finskhetsförbundet spaltmeter för att breda ut sin idiotiska knutpatriotism. Ni skulle ge dem spaltmeter för att häckla dem".
Jag läser texten och tänker på alla de gånger Iltalehti har synat finlandssvenskarnas så kallade privilegier. På att jag aldrig någonsin har läst en artikel i sagda tidning om finska medborgare som har fått ambulans för sent därför att det inte fanns någon i nödcentralen som kunde svenska. Jag tänker på att en av tidningens kändaste kolumnister i åratal på paradplats har hånat unga kvinnor, svenskspråkiga, gröna och feminister men aldrig den grupp som han själv representerar, det vill säga medelålders, överviktiga och välavlönade män.
Det är därför jag försvarar Charlie Hebdo och deras rätt att håna. Den som vill håna ska inte göra skillnad på folk och folk. Gör som Charlie. Börja med dig själv.