Brev från en oroad beundrare

Ni talade alltid om era stora visioner och drömmar och om hur samhället kunde förändras. Under de fem och ett halvt år ni har varit president har jag sett hur ni jobbat för de visionerna. Alltid har det inte blivit så lyckat, men ni har aldrig saknat fokus och allvar och beslutsamhet. På sistone har det dock verkat som om ni förändrats på något sätt. Är allting väl herr president? 

Alltid har ni ju gillat golf, det vet jag, och det är nog helt i sin ordning. Men jag har märkt att era turer till banan nu sker nästan varje veckoslut och jag befarar att det inte ser så bra ut i pressen med allt det hemska som sker i Irak, Ukraina och Mellanöstern. 
Och om ni tillåter att jag säger det, herr president, ni verkar trivas allt sämre vid ert skrivbord i Vita huset.

Varje gång ni är ute för att hålla ett tal insisterar ni på att dra ut på besöket för att hälsa på i någon liten lanthandel och köpa med er hemlagad sirap eller någonting annat som ni lika bra kan låta tjänstefolket införskaffa. Och var det verkligen nödvändigt att ha hela er långa konvoj att plötsligt ändra rutt och åka till en baseballmatch. Jag vet att det var er goda väns dotter som spelade, men hade ni faktiskt tid med det? Och vad tycker Michelle om era allt mer frekventa besök till Chipotle och Starbucks. Jag tror inte att mexikansk snabbmat och söta kaffedrycker är bra för er hälsa. Ni behöver vara i toppform för att orka, titta bara på er hustru hur fräsch och pigg hon ser ut. Det är säkert alla grönsakerna som gör det.

På tal om hälsa var det ert ölstop som stod halvdrucket på bordet när ni spelade biljard med guvernören i Colorado häromdagen? Lyckligtvis tackade ni åtminstone nej till den där marijuanacigaretten som ynglingen i baren ville bjuda er på. Jag tror det är lagligt där nu för tiden, men det hade nog varit opassande speciellt med tanke på allt ståhej kring ert beslut att inte besöka gränsen till Mexiko där de har så stora problem igen.

Och tro inte herr president att jag inte märkt att ni börjat använda flera olika varianter av ljusa sommarkostymer. Det skulle glädja mig, ni är ju en stilig karl, vore det inte för det ni sa i en intervju för några år sedan. Ni sa att ni aldrig klär er i annat än mörkblått och grått eftersom ni inte vill belasta hjärnan med onödiga triviala beslut. Varför har ni ändrat er? Jag kände mig på något sätt så trygg när jag visste att ni sparar er hjärna för stora beslut.

Kära president. Jag kanske oroar mig helt i onödan. Ni kanske helt enkelt behöver lufta på er för att orka jobba vidare. Jag förstår att det är frustrerande när saker inte går som man önskar, men det är bra drygt två år kvar, sen är ni fri igen.

Lyckönskningar från en oroad men trogen anhängare.

Juri von Bonsdorff i Washington