Fram för mer framtidstro
Under den värsta krisen på 90-talet träffade jag en gammal kompis på järnvägsstationen i Helsingfors. Jag hade inte sett honom på flera år och efter de inledande artighetsfraserna blev tonen allvarligare.
Kompisen berättade att han precis blivit arbetslös. I nästa ögonblick sade han något som har etsat sig fast i mitt minne. Han sade ungefär så här:
– Det är ni journalister som är orsak till krisen. Ni skriver bara negativa nyheter. Det sprider en atmosfär som leder till pessimism.
Jag fick lite dåligt samvete minns jag, och samtidigt kunde jag inte helt säga emot honom. Ett ständigt flöde av negativa nyheter föder naturligtvis en atmosfär av att allt barkar åt fanders.
Jag har fått anledning att tänka på kompisens ord många gånger under min tid i Stockholm. Särskilt när jag tar tempen på samhällsklimatet i Finland och jämför med Sverige.
Resultatet är inte särdeles upplyftande för en blåvit själ. Ibland känns avståndet som om de två länderna befann sig på olika planeter. Benar vi ner det till dess minsta beståndsdel handlar det om ett ord: framtidstro.
I Sverige lever folk som om det inte fanns någon morgondag. ”Svenssönerna” tar lån till dyra bostäder i innerstäderna eller till hus vid havet och bekymrar sig inte för när lånen ska betalas tillbaka.
Krogarna är fulla av folk som är villiga att satsa sina sista kronor på en god chateaubriand och i butikerna är det trängsel vid hyllorna med dyra märkeskläder. I spalterna får vi läsa att företagen har ”kraftig tro på framtiden”.
Visst, jag generaliserar. Självfallet är det så att de som bränner bilar i förorten har en mera mollbetonad syn på framtiden än genomsnittet. Och just den överdrivna lånehysterin är kanske inget eftersträvansvärt.
Men jag är ändå övertygad om att den framtidstro som trots allt genomsyrar det svenska samhället föder vinnare.
Samtidigt påminner nyheterna i Finland allt mer om 1990-talet. Vi får läsa om besparingar, uppsägningar, massarbetslöshet. Och nu talas det om lärarpermitteringar igen. Ett land som fått se sitt viktigaste varumärke Nokia gå i slasken och där också kronjuvelen skogsindustrin knäar ska tydligen låta sitt sista starka kort, skolan, gå samma väg.
Tro mig. Det går knappt en gång när jag talar med svenskar, norrmän eller danskar som inte den finländska skolan lyfts fram som ett ideal. Att inte ta vara på det varumärket är ren dumhet.
Så. Nu sprider jag krisstämning på nytt trots att avsikten var den motsatta. Som tur är dyker precis ett nyhetstelegram upp. Industrin i Finland får allt fler beställningar, berättar det. Och när jag googlar hittar jag en artikel om att unga som studerar inom byggbranschen har en stark tro på att de får jobb.
Det finns alltså hopp. Och räcker det inte till kan mer importeras från väst.