Även du, min Barack?
Minns ni när Bill Clinton i januari 1998 inför amerikanska tv-tittare bestämt förnekade att han haft en sexuell förbindelse med Vita huset-praktikanten Monica Lewinsky?
Ni kanske minns George Bush den äldre, som 1988 inför tv-publiken lovade att aldrig höja skatterna ("read my lips"). Eller till och med Richard Nixon som också inför tv-kamerorna bedyrade sin oskuld med citatet "I'm not a crook".
I dag vet vi att Nixon visst var en skurk, åtminstone i ljuset av Watergateskandalen. Googlar ni Lewinsky och klänning (på engelska) så torde det snabbt bli klart att Clinton, trots sin desperata semantiska akrobatik också talade osanning. Och George Bush den äldre höjde ju skatterna till sist.
Man kan tycka vad man vill om de ovan nämnda presidenterna och deras lögner, halvsanningar eller brutna löften, men det de har gemensamt är att citaten kring kontroverserna lever kvar i den politiska historien på ett föga smickrande sätt. Nu riskerar Barack Obama att gå samma öde till mötes.
"Om ni gillar er nuvarande sjukförsäkring, så får ni hålla kvar den. Punkt slut." Så har Obama försvarat sin sjukvårdsreform ända sedan den politiskt heta sommaren 2009.
I en videosnutt som New York Magazine satt ihop räknar jag 24 olika tal där Obama upprepar detta mer eller mindre ordagrant. När reformen nu står i beråd att träda i kraft på allvar, visar det sig olyckligt nog att uttalandet inte var helt sant. Flera miljoner amerikaner har blivit eller kommer att bli av med sina försäkringar före årsskiftet eftersom de inte uppfyller de minimikrav som reformen ställer på sjukförsäkringar, vare sig de vill det eller inte. I stället tvingas dessa miljoner amerikaner köpa en ny försäkring som är bättre för konsumenten men i många fall också dyrare än den tidigare.
På högerflanken har man redan kallat lögnen för den värsta någonsin i amerikansk politik, eftersom argumentet hade en central roll i kampanjen för reformen. Till och med demokrater, måna om sitt politiska skinn, svär tyst och anser att Obama borde ha varit försiktigare och tydligare när han sålde reformen med det kontroversiella argumentet. Trots allt visste man i Vita huset, åtminstone bland medarbetarna, att påståendet var en förenklad version av sanningen, definitivt inte hela sanningen.
Det finns ändå ingen risk för att Obama, likt Nixon, tvingas avgå. Riksrätt à la Clinton är också uteslutet och Obama har inget val kvar att förlora så som Bush den äldre hade.
Det som följer av lögnen är en fläck på Obamas sköld. Hur länge den sitter kvar beror på hur reformen lyckas. Just nu är det stark motvind, men om några år, om reformen blir en framgång, har alla amerikaner en hyfsad sjukvård. Det är en bedrift i den storleksordningen att denna pinsamma episod då kanske kan förlåtas.