Ryssland – de lokala hjältarnas land
Redaktionen består av två rum. De är typiska för ryska, mindre bemedlade organisationer: alldeles för många skrivbord, nedslitna stolar, bokhyllor, mappar, tidningar. På mötesbordet tronar den obligatoriska vattenkokaren och tekopparna.
Här görs Pskovskaja Gubernija, den enda oberoende tidningen i Pskovregionen. Två anställda journalister, en upplaga på 5 400. Tidningen kommer ut en gång i veckan. Nu har den gjort ett grävarbete som är potentiellt livsfarligt för hela personalen. Indicierna och bevisen på att ryska soldater sänds till Ukraina och begravs bland annat utanför Pskov blir allt fler och Pskovskaja Gubernija slår upp uppgifterna stort över flera sidor. Tidningschefen Lev Sjlosberg misshandlades på öppen gata förra veckan och ligger fortfarande på sjukhus med hjärnskakning.
Jag frågar chefredaktören Svetlana Prokopeva om hon inte är rädd. Hon skakar på huvudet.
– Det är bara Lev som får problem, därför att alla i staden vet vem han är. Oss har de hittills lämnat i fred.
Varje gång det sägs att Ryssland är förlorat, att landet har blivit en total diktatur och att det fria ordet inte längre existerar tänker jag på institutioner som Pskovskaja Gubernija och människor som Prokopeva och Sjlosberg. Jag har bott i Moskva i sammanlagt sju år men inte haft en aning om att just dessa personer eller deras tidning existerar.
Däremot har jag hela tiden vetat att Ryssland är fullt av dessa okända hjältar – personer ute i provinserna som ger ut en olönsam, oberoende tidning, hjälper drogberoende eller ger gratis juridiskt bistånd till soldatmödrar. Vi känner inte till dem alla därför att Ryssland är stort och de verkar i en lokal kontext. Men jag stöter på dem nästan varje gång jag åker utanför Moskva.
Redaktionen på Pskovskaja Gubernija säger själv att det än så länge inte finns några hundraprocentiga bevis på att till exempel ett helt ryskt kompani har blivit utplånat i Ukraina. Det som finns är indicier så starka att den ryska allmänheten har rätt att få svar på sina frågor.
– Varför sänds så många soldater till Rostov utan att de anhöriga informeras om var de är?
– Varför vaktas de nygrävda soldatgravarna utanför Pskov av okända, aggressiva gäng?
– Vad hände med soldaten Leonid Kitjatkin? Han förekom på listor över dödade ryska soldater som cirkulerar i ukrainska medier och han har bevisligen blivit begravd utanför Pskov den 25 augusti – bredvid en annan färsk soldatgrav, Aleksandr Osipovs.
Alla de här frågorna ställer denna envetna lilla lokaltidning. De gör det inte för att de ska omnämnas i utländsk press. Utan för att det handlar om ryska soldater, ryska unga män, medborgare som har rätt till offentliga begravningar och anhöriga som har rätt att veta var och hur deras söner, fäder och äkta män dog.
Om det finns något som Pskovskaja Gubernija har bevisat så är det att även små, olönsamma tidningar som stretar på under mer ogynnsamma förhållanden än någon finländsk tidning kan föreställa sig kan ha en avgörande roll.
Det finns alltid en mening med att upprätthålla det fria ordet.
Skribenten är Hufvudstadsbladet korrespondent i Moskva.