Hollywood klavertrampade i Mellanöstern
I Maale Adumim, där Sodastreams fabrik finns, vräkte Israel på 1970-talet fem palestinska byar och två beduinstammar.
Den amerikanska Hollywoodaktrisen Scarlett Johansson ruskade om i olivträden i januari då det stod klart att hon skulle vara stjärnan i företaget Sodastreams pausreklam under amerikanska fotbollsfinalen Super Bowl. Sodastream är världsledande tillverkare av apparater som man kan göra egna bubbeldrycker med, och marknadsförs som ett etiskt och ekologiskt alternativ till multinationella läskedrycksbolag.
Problemet är att Sodastream har en stor fabrik på Västbanken, i det av Israel bosatta området Maale Adumim. Johansson var för sin del sedan 2007 ambassadör för välgörenhetsorganisationen Oxfam, som uppmanar till bojkott av alla varor från områden där Israel utövar sin bosättningspolitik. Enligt Oxfam strider Sodastreams verksamhet på Västbanken mot internationell lag. Resultatet var ett ramaskri från pro-palestinska grupper, som möttes av diplomatiska förklaringar från Sodastream och ilskna kommentarer från israeliska politiker. Till slut valde Johansson att lämna Oxfam.
Sodastream, Israel och Johansson har försvarat fabriken på Västbanken med att den sysselsätter hundratals palestinier och är ett exempel på fredligt samarbete. Oxfam anser att några hundra arbetsplatser inte är nog för att uppväga ockupationen. Bosättningarna i Maale Adumim stöter på speciellt hård kritik också från flera israeliska fredsorganisationer. Liksom resten av Västbanken tog Israel området av Jordanien i Sexdagarskriget 1967. I Maale Adumim vräkte Israel på 1970-talet fem palestinska byar och två beduinstammar, vilket gör det till en av de största enskilda vräkningarna i bosättarpolitikens historia.
Vidare är bosättningarna i Maale Adumim planerade så att området skär Västbanken itu. Dels hindrar det palestinierna från att kommunicera fritt mellan byarna, och dels skär Maale Adumim av dem från Östjerusalem, som de hoppas kunna göra till sin huvudstad.
Grälet kom onekligen under en knepig tidpunkt för Israel. Tack vare Oxfam och Johansson lyftes diskussionen om bosättningspolitiken på nytt upp i rubrikerna, just som USA:s utrikesminister John Kerry är inbegripen i fredssamtal mellan Israel och palestinierna. Redan nu bojkottar många länder produkter från de ockuperade områdena, och i vissa fall från Israel överlag. I samma veva som grälet om Sodastream pågick varnade Kerry för att de nu pågående samtalen måste leda till något resultat om Israel vill undvika ytterligare bojkotter och sanktioner från det internationella samfundet. Detta fick i sin tur premiärminister Benjamin Netanyahu att ryta till om att Israel "inte kan förhandla med en pistol riktad mot huvudet".
Bosättningspolitiken är det första stora hindret som man måste lyckas forcera om samtalen ska bära någon frukt, och för tillfället är både de palestinska förhandlarna och Netanyahus regering låsta i sina positioner om frågan. Israel är också mer isolerat än på länge. Obamaregeringen har gått en balansgång i förhållningen till Israel, och de tinande relationerna mellan Iran och USA har retat upp många israeler. Samtidigt bröt Muslimska brödraskapets valseger i Egypten 2011 effektivt de diplomatiska banden länderna emellan, även om en kommande regering under Abdel Fatah al-Sisi kan återetablera förhållandet. Med en rasande Syrienkonflikt, kärnvapendiskussioner med Iran, presidentval i Egypten och Israel–Palestina-förhandlingar, kan 2014 bli ett avgörande år för Mellanöstern.
Skribenten är utrikesjournalist