Konstmecenaten CIA
Det var först 1995 som Donald Jameson bekräftade att USA:s största finansiär av avantgardistisk konst var en CIA-fasad.
Kulturen är ett av de vassaste vapnen att tillgå i konflikter. Att kväsa det fria ordet, förbjuda böcker och förvisa obekväma artister hör till diktatorns ABC. Både Stalin och Hitler förstod sig mycket väl på konstens makt. Konsten under nazismen aktualiserades under hösten i och med ett gigantiskt fynd av modern konst som nazisterna beslagtog och förbjöd. Antagligen på grund av denna händelse har någon grävt fram en artikel i The Independent från 1995, som belyser ett annat kulturkrig, det kalla kriget.
Liksom nazisterna var stalinisterna på sin vakt mot modern och avantgardistisk konst som kunde locka tittaren att fundera på saker och ting ur nya och annorlunda perspektiv. Sovjetrealismen visade världen "som den såg ut" och lämnade inget utrym för tolkningar. Det nygrundade CIA försökte dra nytta av Sovjetrealismens tråkiga framtoning och framställa det amerikanska alternativet som spännande, nydanande och inbjudande. Det fanns ett uppsving i USA för avantgardister och expressionister som Jackson Pollock, Mark Rothko och Willem de Kooning, vars verk kunde "framställa Sovjetrealismen som ännu tråkigare än den i verkligheten var", för att citera den forne CIA-agenten Donald Jameson.
Problemet var att kommunistjägaren Joe McCarthy och FBI-chefen J. Edgar Hoover under 50-talet tenderade att förhålla sig en aning avogt till vänsterflummiga beatnikar och avantgardister. USA:s president Harry Truman förfasade sig över planer på att med statliga medel marknadsföra "skräp" som Jackson Pollock, och ska efter att ha sett en expressionistisk utställning ha sagt: "Om det där är konst så är jag en hottentott". Ett annat problem var att många av konstnärerna som man skulle stöda för det mesta inte ville ha något med vare sig CIA eller Vita huset att göra.
Lösningen var en "centralkongress för modern konst", skapad, styrd och finansierad av CIA, men officiellt utan några som helst kopplingar till staten. Det var först 1995 som Jameson bekräftade att USA:s största finansiär av avantgardistisk konst de facto var en enda stor CIA-fasad. Organisationen lockade stora finansiärer som Rockefeller till att bidra till påkostade turnéer med amerikanska tavlor runt hela världen, den grundade filialer i tiotals länder, understödde musiker, poeter, författare, konstnärer och teatermakare, bekostade orkesterbesök, och publicerade ett dussintal konstmagasin i USA och Europa. Allt detta medan USA:s myndigheter officiellt fördömde och åtalade samma konstnärer.
Vi tror oss vara väldigt avtrubbade och skeptiska mot all form av propaganda, men exemplet med CIA:s konstfinansiering under kalla kriget visar att då stormakterna sätter in högsta växeln, går deras inflytande mycket djupare än vi kan ana. När vi ser Vladimir Putins högst symboliska benådningar och jänkarna lovsjunga "the greatest democracy in the world" ser vi bara det som det är meningen att vi ska se. Man frågar sig vad som egentligen sker under ytan.