Offerkofta och dunkla budskap

Rajamäki hade i riksdagen i åratal ackompanjerat landsbygdspartisten Sulo Aittoniemi (som senare satt en period i Centerns grupp och på slutrakan var politisk vilde) och ångat på om riskerna med en allför slapp utlänningspolitik samtidigt som de flesta politiker från de stora partierna ansåg frågan vara ointressant. Utöver det företrädde SFP, De gröna, Vänsterförbundet och flera politiker i Rajamäkis eget parti helt andra åsikter om flyktingar och invandring. Sannfinländarna och föregångaren Landsbygdspartiet var under de här åren en liten spillra utan inflytande.

SDP belönade Rajamäki med en ministerpost för lång och trogen tjänst som riksdagsgruppens lantbrukspolitiska expert, inte för hans åsikter om invandring. Som inrikesminister fick Rajamäki ändå makt och synlighet just i de frågorna. Han satte energiskt i gång med att skydda Finland mot allt främmande och annorlunda och min minnesbild var att hans retorik var hårresande xenofobisk och ägnad att underblåsa fördomar.

Jag kollade upp saken. Visst var minister Rajamäkis retorik xenofobisk och ägnad att underblåsa fördomar. Men hårresande?

Rajamäki uppmanade finländarna att sluta vara blåögda och våga använda de rätta orden för problemen. Själv använde han ord som okontrollerad massinvandring, asylshopping, asylturism och ankarbarn. Rajamäkis hårdföra linje risades i medierna och ledde flera gånger till krav på hans avgång.

I dag har den falska och fördomsskapande retoriken från Kari Rajamäkis ministerdagar blivit mainstream. Gränserna för vad som är anständigt har förskjutits ordentligt. Det har skett så småningom, förutom Rajamäki har bland annat Samlingspartiets Ben Zyskowicz puffat på, men med Sannfinländarnas skrällseger 2011 brast de sista fördämningarna.

I jakten på röster fick Jussi Halla-aho och hans främlingsfientliga trupper ett hem i Sannfinländarna av Timo Soini och därmed är hans ansvar för det polariserade samhällsklimatet naturligtvis stort. Det har HBL påpekat upprepade gånger, liksom också att ansvaret inte blivit mindre av att Soini fortsättningsvis tycker att Halla-aho ska fungera som partiets invandringspolitiska expert och författa partiets invandringspolitiska dokument. HBL:s bevakning av Sannfinländarna tycks (igen) ha retat upp Soini. Han känner sig illa behandlad och meddelar i en intervju för FNB att HBL och de andra KSF-tidningarna inte beviljas någon egen intervju inför riksdagsvalet. Att Soini inte beviljar HBL intervjuer säger lika mycket om honom och hans parti som om HBL:s linje. Till saken hör också att han aldrig skulle vidta motsvarande bojkottåtgärder mot de stora finskspråkiga medierna. Han är alldeles för beroende av den synlighet han ges i dem. Bojkotten av HBL får däremot antagligen applåder på det sannfinländska fältet.

Soini har nyligen uttryckt oro för att samhällsklimatet hårdnat. Han och hans parti har utsatts för grava hotelser. Soini vill ändå inte göra något nummer av hotelserna. Han ordnade bara en stor presskonferens om saken (19.2). För tydlighetens skull måste det sägas att hot mot politiker är en allvarlig sak och att oron för det hårdare samhällsklimatet är befogad. Av någon anledning kommer jag ändå att tänka på en sannfinländsk slogan som återfinns på många av partiets prylar. Den lyder "du får vad du beställer".

Samtidigt som Soini har svårt att få offerkoftan att sitta verkar SDP (igen) köra med dunkla budskap beträffande invandringen. Kari Rajamäki gör visserligen sorti ur rikspolitiken, men han har meningsfränder som är mer subtila i sin retorik. Inte ansträngde sig riksdagens socialdemokratiska talman Eero Heinäluoma särskilt mycket för att korrigera det som Rajamäki ställde till för de papperslösa. Rajamäkis tilltag nämndes sedan inte över huvud taget på det seminarium för ett öppnare Europa som partiets Europaparlamentariker Liisa Jaakonsaari och Miapetra Kumpula-Natri ordnade ett par dagar senare.
blomsterhatt.blogg.hbl.fi