Äta kakan och ha den kvar
Sanktioner som drabbar Ryssland och enbart Ryssland är inte lätta att hitta, frågan är om det ens går att åstadkomma sådana. EU-ledarna måste nu ställa viljan att pressa Putins regim mot sina egna ekonomiska intressen.
Efter veckans möte mellan EU:s utrikesministrar står det åtminstone klart att länderna i unionen har så olika intressen att det blir svårt att hitta en gemensam linje då det gäller sanktioner mot Ryssland. Allt tal om att strypa landets långfristiga finansiering slår på ett eller annat sätt tillbaka mot stora EU-länder.
Tyska Handelsblatt skriver om ryska skulder på närmare 190 miljarder dollar till banker inom EU. Ingen vill riskera möjligheterna att inte få tillbaka de pengarna, bara tanken på hur det kunde inverka på en redan skör banksektor får nackhåren att resa sig på ekonomer.
Men det är inte bara finansiellt som banden mellan Ryssland och EU är starka. Både Frankrike och Storbritannien exporterar till exempel krigsmateriel och vapen för betydande summor. Tyskland å sin sida behöver den ryska naturgasen.
I det här sammanhanget väger de finländska intressena av att hålla i gång de ekonomiska relationerna med Ryssland lätt, trots att frågan är nog så viktig för Finland. Under veckan har pessimister spått att tiotusentals arbetstillfällen försvinner här hemma om ryska investeringar läggs på is till följd av sanktionerna.
Mihail Pogrebinsky, chef för cent- ret för politiska studier i Kiev konstaterade i en intervju för Moscow Times att den antiryska retoriken i USA och EU mest är ett spel för hemmagallerierna. De facto är USA:s, EU:s och Rysslands ekonomier så nära sammanlänkade att det bara gäller att hitta nya och andra sätt att samarbeta, sade Pogrebinsky i intervjun.
Att stänga Ryssland ute från de västliga finansmarknaderna skulle i och för sig vara ett effektivt vapen. De ryska företagen behöver dollar för att finansiera sina investeringar. Kina är ett land som också kunde förse Ryssland med dollar, kinesiska banker kan knappast ändå ersätta hela det västliga bortfallet.
Men samtidigt. Slutar banker i EU köpa ryska statspapper slutar Ryssland köpa EU-ländernas papper. Även här finns ett ekonomiskt beroende.
Ser man bara till Tyskland räknar man med att omkring 350 000 tyska arbetstillfällen är beroende av handeln med Ryssland. Mer än 6 000 tyska företag handlar i öst och cirka en tredjedel av den naturgas EU behöver kommer från Ryssland. Stora delar av den kommer dessutom fortfarande via Ukraina.
För den i EU-perspektiv lilla finländska ekonomin kan finansiella sanktioner mot Ryssland bli minst lika allvarliga som för Tyskland. Den svaga ryska ekonomin har redan lett till att turismen rasat och till att företag som tidigare gjort goda vinster på sin östexport nu kämpar med stora problem.
Krisen i Ukraina hotar och försenar över huvud taget den sköra ekonomiska uppgång vi upplever.
Så det är svårt att tänka sig att sanktionerna från väst skulle bli så omfattande att de får president Putin att agera. Agera måste han för att få ett slut på konflikten, men det troligare är att trycket uppstår på hemmaplan.
Den ryska medelklassen stöder sin president och de senaste månaderna har stödet till och med ökat.
Samtidigt är det medelklassen som lider mest av den svaga rubeln. Att resa utomlands blir dyrare, samtidigt som det kostar mera att köpa importerade varor. I något skede kan det hända att medelklassen får nog. Nog kan också de mera välbeställda få.
Det speciellt som en grupp jurister i den ryska duman nu föreslår en så kallad solidaritetsskatt som skulle gå till utgifterna för att bygga upp Krim.
Solidaritetsskatten skulle enligt förslaget bara betalas av rika medborgare, sådana som tjänar mer än 1 miljon rubel eller cirka 22 000 euro i månaden, men den påminner ändå om vilket enormt ekonomiskt svart hål Krim är för den ryska ekonomin.
Dessutom talar ryska statstjänstemän om att de blivit ombedda att donera en dags lön för att stödja Krim.
Allt det här kan komma att skapa ett tryck inifrån på presidenten att vidta åtgärder för att få slut på konflikten i Ukraina.
Separatisterna i Ukraina lyssnar inte på Putin, inte heller har de några som helst tankar på att lyda även om den ryska presidenten försökte påverka. Sitt ansvar kommer Putin ändå inte ifrån, det var med annekteringen av Krim hela situationen fick sin början.
Med en antirysk retorik i väst och en konflikt som eskalerat så att den är utom kontroll står Putin lätt väldigt isolerad. Om de egna dessutom överger honom är det inte mycket som återstår.
Finländska politiker och finländska företag ser givetvis på situationen ur ett nationellt perspektiv. Klart är att Finland är ett av de länder som har mest att förlora på skärpta sanktioner mot Ryssland. Därför är det helt klart att Finland hör till de länder som motarbetar sådana i EU.
Men vi måste också sluta vara skenheliga och å ena sidan fördöma och vilja straffa och isolera, å andra sidan se till våra egna intressen.
Det här är en konflikt som borde lösas så snabbt som möjligt. Men innan en lösning nås går det tyvärr inte att både äta kakan och ha den kvar.