Obamas sista klimatstrid
President Barack Obama har gjort ett djärvt drag i klimatfrågan. På hemmaplan är utgången oviss, men initiativet kan få stor betydelse internationellt, skriver Juri von Bonsdorff i Washington DC.
Mycket stryk har han fått under de senaste åren, den amerikanske presidenten, men det tycks inte ha minskat på hans vilja att dra på sig boxningshandskarna och klättra upp i ringen när övertygelsen kallar.
President Obama, eller rättare sagt hans miljöskyddsmyndighet (EPA), presenterade i början av veckan ett relativt dramatiskt program för att minska de amerikanska kraftverkens koldioxidutsläpp med 30 procent till 2030. Jämförelseåret är 2005.
I Europa och internationella miljökretsar har initiativet prisats. Hemma i USA har Obamas egna partikamrater intagit en försiktigare position, som om de höll andan i väntan på att se om Obama, i likhet med klimatnederlaget 2009, ska få på käften igen. Och republikanerna grimaserade av avsmak så fort de tog del av förslaget.
"Det handlar om en ensidig nedmontering av vårt ekonomiska herravälde", sade republikanernas ledare i senaten Mitch McConnell.
"Presidentens plan är helgalen", ackompanjerade McConnells kollega i representanthuset John Boehner.
Mycket litet tyder alltså på att Obama ska kunna få republikanernas stöd för åtgärden. Varför över huvud taget försöka? Vid det här laget vet man att inget kontroversiellt kan godkännas i den splittrade kongressen. Svaret är att Obama har en ny strategi och en nyfunnen väg att tillämpa den. Han behöver helt enkelt inte republikanernas stöd.
I sitt tal till nationen i januari sade den frustrerade presidenten att han i brist på samarbete från kongressen kommer att använda sig av de maktbefogenheter som tillåter presidenten att ensidigt bestämma över vissa frågor. Bland annat kunde han tidigare i år höja minimilönen för de statligt anställda i USA, trots att republikanerna i kongressen motsätter sig ett heltäckande lyft.
Nu har han använt sig av samma taktik i klimatfrågan. Environmental Protection Agency (EPA) har enligt ett beslut i Högsta domstolen 2007 rätt att reglera utsläppsmängder eftersom utsläppen är luftföroreningar. Det är med stöd av detta beslut som Obama nu kan pådyvla USA:s samtliga kolkraftverk nya utsläppsbegränsningar utan att republikanerna eller kritiska demokrater i kongressen kan göra annat än svära i tysthet, eller högljutt för all del.
Obamas plan är måhända inte speciellt konstruktiv, men med noll samarbete i sikte, och drygt två år kvar i Vita huset, har Obama bråttom att sätta sin prägel på presidentskapet. I Kentucky, West Virginia, Indiana och andra kolindustriregioner har man tagit detta som en krigsförklaring och hotat med förlorade jobb när kolkraftverken tvingas stänga, och höjda elpriser för konsumenter och näringslivet. Delstaterna får nu tre år på sig att arbeta fram en plan för hur man ska nå de nya och sänkta utsläppsnivåerna.
Under tiden kommer den juridiska argumenteringen för regelverkets laglighet med säkerhet att utmanas i domstolar runtom i landet.
Förutom en ny strategi och taktik har Obama och EPA också anammat ett nytt budskap i sin kommunikationsstrategi. Krama-träd-attityden har bytts ut mot ett krama-ditt-barn-dito.
"Det här handlar inte enbart om isbjörnar och smältande polarisar. Det här handlar om att beskydda våra barn och hem", sa EPA-chefen Gina McCarthy när hon presenterade planen för några dagar sedan. Hon fortsatte med att förklara hur renare luft tack vare de nya reglerna skulle förhindra 6 600 för tidiga födslar, 150 000 astmaanfall hos amerikanska barn, 490 000 förlorade skol- eller arbetsdagar och 93 miljarder dollar i besparingar för uteblivna folkhälsokostnader.
Det här är givetvis kalkyleringar vars sanningshalt inte kan bevisas förrän om flera år, men den här typen av argument väger definitivt tyngre i ett egocentriskt USA än hot om ett ökat antal översvämningar i Bangladesh.
De nya reglerna har beskrivits allmänt som det djärvaste draget en amerikansk president gjort någonsin i klimatfrågor. Det är emellertid inte en speciellt hög ribba att klara. De siffror EPA presenterar utgår från den nivå som existerade 2005 vilket innebär en betydligt mindre minskning än 30 procent om man utgår från dagens läge.
Naturgas och förnybara energiformer har ökat i USA och utsläppen har minskat. EPA själv uppskattar en minskning av koldioxidutsläpp med 730 miljoner metriska ton. I praktiken motsvarar det två tredjedelar av de amerikanska privatbilarnas utsläpp under ett år, skriver tidningen Time. Betydande, men inte omvälvande.
Den stora betydelsen för Obamas initiativ kan bli internationell. Det råder ingen tvekan om att Obama på allvar betraktar klimatfrågan som central för USA och hela världen, och de nya reglerna kan också ses som en signal till de andra stora förorenarna i världen: "Se, vi menar allvar! Dags för er att göra detsamma!" Om det leder till en större vilja att få nya betydande internationella avtal till stånd kan alla vinna på det amerikanska initiativet.
Obama har med andra ord gått i strid för en renare värld men politiskt spelar han ett högt spel. Med kongressval i höst kan miljöaktionen kosta honom ekonomiskt oroade väljares stöd och majoriteten i senaten. Det vore dödsstöten för resten av Obamas presidentperiod, men det är en risk han av allt att döma är beredd att ta. Obama har längre varken tid eller råd att vara försiktig.