Det är lätt att missförstå Åland
Att kräva modersmålsundervisning i finska på Åland är inte att ifrågasätta självstyrelsen. Åland är ett blomstrande samhälle som borde ha råd att bättre ta hänsyn till sina egna minoriteter.
Det finns en risk för att det går väldigt illa för Svenska folkpartiet i vårens EU-val, anser Jan Sundberg, professor vid Helsingfors universitet. Anledningen är enligt honom den negativa debatten om Ålands språkpolitik som förts i finlandssvenska medier. Skriverierna kan göra det svårt att få uppslutning bakom SFP, sade Sundberg när han mötte journalister på universitetets EU-valsseminarium i veckan.
Vid en första anblick är det svårt att se kopplingen mellan en finsktalande mammas önskan att få hemspråksundervisning för sina barn på Åland (Hbl 19.1) och SFP:s mandat i Bryssel. Ändå finns kopplingen där. I EU-valet 2009 ställde åländska Britt Lundberg upp på SFP:s lista och fick nästan 10 000 röster. Utan hennes röster hade Carl Haglund inte blivit invald.
Det är som Fredrik Sonck skrev i Ny Tid (13.1): för att det ska bli någon SFP-representation i Bryssel krävs ålänningarnas röster.
Mikael Sjövall började den senaste rundan i språkdebatten med sin kolumn (Hbl 2.1). SFP:s ministrar var snabba med att ta avstånd från Sjövalls kritik. Jan Sundberg är ändå rädd för att rapporteringen om modersmålsundervisningen har gjort ålänningarna arga på finlandssvenskarna.
Jag anser att den åländska självstyrelsen är en större fråga än Svenska folkpartiets framgång i ett enskilt val. I vilket fall som helst är det medi-ernas uppgift att skildra intressanta och viktiga fenomen, både på fastlandet, på Åland och utomlands, helt oberoende av hur det kan påverka olika partiers valframgång.
Åland väcker känslor och med heta känslor kommer avsiktliga och oavsiktliga missförstånd. Klargörandena verkar aldrig riktigt räcka till, men man kan alltid försöka.
Ålänningarna är etniskt svenska och talar svenska. Åland är självstyrt, enspråkigt svenskt och demilitariserat. Landskapets speciella ställning härstammar från en kompromiss i Nationernas förbund 1921 och var ett tröstpris efter att Åland inte fick återförenas med Sverige. Så vitt jag förstår har ingen i den senaste debattrundan i de finlandssvenska medierna ifrågasatt denna juridiska särställning. I stället råder det stor respekt för de internationella konventionerna som skyddar Åland.
Åland är ett mångkulturellt samhälle, där finskan är det största minoritetsspråket. Ändå ordnas modersmålsundervisning bara i svenska. Åland har ingen juridisk skyldighet att ordna modersmålsundervisning, men den står inte heller i konflikt med självstyrelselagen. I stället för måsten handlar det om vad man kan göra, för att ge barnen tillgång till sitt första språk och bättre möjligheter till utveckling.
Modersmålsundervisning i finska borde vara först på agendan, inte för att Åland råkar vara en del av Finland utan för att finnar råkar vara den största språkminoriteten på Åland. Att diskutera hemspråksundervisning är inte att ifrågasätta självstyrelsen.
Det finns olika forskningsresultat och åsikter om nyttan av hemspråksundervisning och hur den bäst ordnas. Den är inte en mirakelmedicin som löser allt. Det är väldigt viktigt för integrationen att alla lär sig majoritetsspråket, och där har Åland lyckats mycket väl. Samtidigt visar forskningen att det är viktigt för inlärning av andra språk att kunna sitt modersmål.
Modersmålsundervisning är ändå en lätt fråga jämfört med attityden mot finska på Åland. De flesta finnar trivs utmärkt på Åland och upplever ingen diskriminering. Det var också min egen upplevelse under tiden jag bodde där. Samtidigt säger personal inom Ålands hälso- och sjukvård att det inte är okej att tala finska i kafferummet. Finskspråkig reklam lyfts fram som en negativ sak i de lokala medierna. Det offentliga Åland får inte trycka information om minoritetsrättigheter på finska. De flesta ålänningar har inget emot finnar som individer eller grupp, men däremot har en del ålänningar en instinktivt negativ attityd mot finskan. Den finsktalande individen på Åland kan känna sig träffad när hennes modersmål gång på gång kritiseras.
Det är lätt att missförstå Åland. På finska nätforum frågar man ibland varför ålänningar inte behöver lära sig finska när alla finnar måste lära sig svenska. Man ropar att Åland diskriminerar finnar och skramlar om Finlands "bistånd" till Åland. De här personerna har inte förstått bakgrunden till enspråkigheten eller hur självstyrelsen fungerar. Samma attityd i något mildare form är vanlig i stora delar av Finland, men förklarar man vad som ligger bakom ändrar folk ofta sin åsikt. Även finlandssvenskarna kan glömma bort Ålands speciella ställning och i stället jämföra språksituationen på Åland och i Finland rakt av. Finlandssvensk kritik kan också vara extra känslig därför att den finlandssvenska eliten aktivt ville förhindra återföreningen med Sverige i början av 1900-talet. Slutligen uppfattar ålänningar och andra som håller självstyrelsen högt ofta all kritik av åländska angelägenheter som en attack mot självstyrelsen.
Åland är ett underbart och speciellt samhälle. Det beskrivs också som världens svenskaste landskap. På sverigedemokratiska debattforum ser många Åland som ett idealsamhälle, där man inte ger efter för allehanda minoriteter och där man fortfarande kan köpa "negerbollar" (den högerextrema sajten Exponerat, 26.8.2013). Ålänningarna kan förstås inte klandras för att de används som alibi i rasistiska syften. Ändå kunde både det offentliga Åland och varje ålänning fundera på om de kan göra mer för sina egna minoriteter.
Det är en svår fråga, där finskan och svenskan som majoritet och minoritet byter plats. Som en del av Finland måste Åland ständigt kämpa för svenskan. Frågan är om Åland är starkt nog för att vara snällt mot sin egna finska minoritet.