Alla vill vara EU-kritiker
Regeringen samlar ihop en lista på dåliga EU-lagar. Det är mycket o-sannolikt att någon av dem kommer att slopas. Däremot ligger arbetet i tiden där alla vill vara EU-kritiska.
I veckan skulle EU-parlamentet ha godkänt ett betänkande om sexualhälsa. Det innehöll en lista på 89 målsättningar om sexualundervisning, tillgången till preventivmedel, rätten till abort och mödravård. Saker som det i stora delar av Europa råder enighet om.
Innan man ens hann rösta om betänkandet lade EU-parlamentets högergrupper fram ett eget förslag, som konstaterade att varje medlemsland har rätt att besluta om sexualhälsa. De 89 målsättningarna togs bort.
Petri Sarvamaa (Saml), en av de fem finländska ledamöterna som röstade för högergruppernas version, sade att han absolut stödjer kvinnors rätt till sin egen kropp och står bakom varje punkt i betänkandet. Däremot vill han måna om medlemsländernas behörighet.
Sarvamaa har rätt i att EU inte har formell rätt att besluta om sexualhälsa och abort. Det handlar om det fina ordet subsidiaritet, som är en grundläggande princip i EU:s beslutsfattande. EU ska endast bestämma då det är mer ändamålsenligt än att medlemsländerna gör det. Omvänt, beslut ska fattas lokalt eller nationellt om det inte finns goda skäl att ta dem till högre nivå.
Förklaringen är ändå inte helt vattentät. EU-parlamentet brukar ge utlåtanden i frågor det inte har behörighet i. Många av Sarvamaas europeiska partivänner är emot rätten till fri abort och inför omröstningen hade det delats ut flygblad som hävdade att sexualhälsa bara är ett nytt namn för abort.
Subsidiaritetsprincipen kan användas till att stoppa oönskat politiskt innehåll.
Gränserna för EU:s makt är på tapeten i Finland. Regeringen har under hösten samlat in exempel på dåliga och för tunga EU-lagar och arbetet fortsätter. Hittills har man hittat ett trettiotal problematiska bestämmelser.
Bland annat tar regeringen upp lagen som begränsar transportföretagarnas arbetstider till 48 timmar per vecka, inklusive lastning och tvätt av bilen. Företagarna har protesterat mot att deras frihet begränsas av lagen.
På listan finns också energieffektivitetsdirektivet, som inte tar hänsyn till kostnaderna. Ett kommande direktiv om ställningen för tredje länders medborgare som kommer till EU för studier, praktik eller volontärarbete uppfattas också som väldigt krångligt. Bestämmelser om jordbruksstödet finns också på listan.
Den som tror att de dåliga lagarna kommer att försvinna blir besviken. Färdiga kompromisser rivs inte upp bara för att Finland vill det. All EU-lagstiftning har kommit till i samarbete mellan EU-kommissionen, EU-parlamentet och de 28 medlemsländerna – det är alltså inte ”Bryssel” som stiftar lagar, utan Finland är med och påverkar dem.
Tanken är snarare att fatta bättre beslut i framtiden. Eventuellt kan också flera gamla lagar slås ihop till en, eller en lag under beredning ändras.
Arbetet i Finland är nära kommissionens eget Refit-projekt, som syftar till att förenkla tung lagstiftning. Däremot understryker de finländska tjänstemännen att de inte gör samma sak som Storbritannien. Där vill regeringen flytta beslutsmakten inom vissa områden från EU tillbaka till medlemsländerna. Subsidiariteten ska alltså tolkas hårdare.
Även Nederländerna har tagit fram en lista över frågor där de vill återta makten från EU. Sannfinländarna vill att Finland gör samma sak.
EU får ofta bära skulden för impopulära beslut. Bland annat ses svaveldirektivet som ett EU-förslag, men har sin bakgrund i ett internationellt avtal som även Finland godkänt. När Helsingin Sanomat efterlyste dåliga lagar hade de flesta av läsarnas exempel sitt ursprung i Finland. Bestämmelserna om cykellampa, mobilförbud vid bilkörning och avloppsvattensystem är nationella.
Det härligt byråkratiska ordet direktiv får ofta skurkrollen, även om det faktiskt är det mildare av EU:s två olika typer av lagar. En förordning gäller direkt, medan direktiv ska genomföras genom nationella lagar. Finland tolkar ofta direktiv på det strängaste möjliga sättet.
Den senaste tiden har politiker från Centern till De gröna meddelat att de är EU-kritiska. Ingen vill framstå som en blåögd ja-sägare i eurokrisens spår. De gamla partierna försöker äga begreppet som blivit så starkt förknippat med Sannfinländarna.
Det blir intressant att se vilka kandidater som inte profilerar sig som EU-kritiska i vårens EU-val.
Det är en mycket bra sak att våra politiker är kritiska. Begreppet EU-kritiker är ändå konstigt. Inte brukar den som är kritisk mot höjda skatter eller nedskärningar i äldrevården kallas riksdagskritisk eller Finlandskritisk.