Peter Buchert: När klickjournalistiken blir sjuk
Det första vi gör på HBL:s redaktion varje morgon, innan vi diskuterar vad vi ska skriva i morgondagens tidning, är att vi kollar webbsiffrorna. Vi vill veta vilka artiklar på vår sajt som nått flest läsare, eller (förenklat) vilka rubriker som fått flest klick.
Innerst inne vet vi förstås att flest klick inte alltid är synonymt med bästa innehåll eller fullödigaste läseupplevelse, men vi vet också att fler klick betyder större annonsintäkter. Det behöver alla tidningshus med sjunkande pappersupplagor.
När intäktsbehovet omsätts till ett klickbehov påverkas webbjournalistiken. Att få många klick är ingen konst. Alla artiklar som innehåller minst en komponent i vår heliga treenighet våld, sex och Svenskfinland klickas flitigt. Två av dessa komponenter i samma artikel är en bonus, alla tre vore jackpot.
Samtidigt vet vi att fjolårets klickhit var en seriös samhällsanalys. Och eftersom HBL vill vara en seriös tidning frågar vi oss i vilken mån vi kan ösa ut givna klickmonster på webben utan att vårt varumärke lider. Jonej, tänker vi, och bjuder på en salig blandning av seriöst och lättare material i digitala kanaler.
Därmed markerar vi avstånd till skvallerpressen som profilerar sig på strunt i jakten på de flesta klicken. Ska man vinna det loppet är rubrikerna viktiga.
På journalistikens stenålder skulle en rubrik berätta vad artikeln handlar om. Senare ansåg man att rubriken ska locka till läsning. När smarttelefonerna kom började detta tolkas som att en bra webbrubrik ska locka till klick. I dag konkurrerar mediehusen i viss mån med ”klickigaste” rubriksättning. Det är inte problemfritt.
Jag tycker att också den snärtigaste rubrik är bedräglig om den inleder en värdelös artikel. Jag vill också tro att innehållet är det läsaren värdesätter. Innehållet får gärna vara underhållande, allt behöver inte vara ”viktigt” eller ”nytt” som man kunde tro att nyheter definieras.
Jag är väl gammalmodig, men det kanske också smarttelefonernas journalistiska doktrin börjar bli. På Facebook ploppar det nämligen upp grupper som protesterar mot töntig webbjournalistik.
I gruppen Mitättömimmät uutiset länkar folk till nyheter de anser vara strunt. Ofta är det lätt att hålla med. Viktigare är ändå insikten att nonsens i journalistisk tappning genererar läsarprotester, inte bara intäkter. Mediehusen får akta sig för att gå för djupt i klickträsket.
Klikinsäästäjä sprider i protest artiklar med gåtfulla rubriker som döljer kontentan. För att förstå måste man klicka, men i den här gruppen slipper man det. Den som postar artikeln avslöjar ”gåtan”, ofta med ett enda ord. Ett exempel: Ordet tåg står som spoiler ovan kvällstidningsrubriken ”Vansinnesförare körde 117 km/h – polisen bötfäller inte”.
En gruppmedlem kommenterar artikeln: ”Detta är ett sjukt sätt att tjäna pengar och lura annonsörer och läsare. Hoppas de röstar med fötterna.”
Återstår att se.