Konsten att imitera rätt är svår

När Bengt Holmström ger de finländska företagen rådet att imitera mera ska vi lyssna.

Holmström är landets internationellt sett mest kända nationalekonom och professor vid Massachusetts Institute of Technology i USA. Han besökte nyligen det stora ekonomiseminariet på Hanken och efterlyste där ett mod att låna andras lyckade idéer och vidareutveckla dem så att de passar de egna behoven. Han undrade retoriskt om vi finländare är för stolta för att imitera andra, speciellt svenskarna.

Historien kryllar av lyckade exempel på bland annat länder, idrottare, konstnärer och företag som nått stor framgång genom att imitera eller inspireras av andra. Vissa kallar det stöld, Holmström kallar det en klok investering.

På den digitala mediemarknaden saknas definitivt inte imitationen. Men den har hittills använts tokigt. Om man något förenklat ser att digitala medieprodukter består av komponenterna teknik och innehåll så har imitationen hittills mest kretsat kring det senare.

I jakten på den nya digitala affärsmodellen har de traditionella mediehusen rusat till samma spelplan och strömlinjeformat innehållet.
Ett exempel är statsmediet Yle som valde att nedprioritera radio och tv och i stället fokusera utvecklingen på det skrivna ordet som uttrycksform. När de kommersiella tidningshusen (inklusive KSF Media) i sin tur började experimentera med rörlig bild blev slutresultatet något som påminde om public service-tv.

Ur ett kundperspektiv resulterar det i en sund konkurrens på ett smalt område medan andra delar lämnas obevakade.

På den tekniska sidan har däremot de unika innovationerna duggat tätt. Alla mediehus med självaktning har i jakten på den nya affärsmodellen i praktiken skräddarsytt sina egna lösningar. Det har för det första blivit vansinnigt dyrt och för det andra också lett till att kunderna haft svårt att orientera sig i djungeln av olika tekniska medielösningar.

Det förenklade slutresultatet är alltså att mediehusen tutar ut samma innehåll med samma uttrycksform men med olika tekniska hjälpmedel.

Det är inte enbart KSF Media som insett det tokiga i utvecklingen. Den färska mobilalliansen mellan HBL och Helsingin Sanomat är endast ett exempel på många tekniska mediesamarbeten, eller "inspirationsprojekt", som nu spirar.

Förhållandet mellan innehåll och imitation blir däremot genast knepigare. Att mejsla fram det unika digitala innehållet, som kunder är villiga att engagera sig i, kräver med krympande resurser ett mod att välja bort vissa områden. Alternativet för dessa nedprioriterade områden är givetvis också att samarbeta med andra.

Det är därför ingen överraskning att allt fler mediehus (bland annat The Guardian, Dagens Nyheter och KSF Media) börjar jobba allt mer missionsdrivet. Förändringen blir markant när ett mediehus skiftar från att reagera på omvärlden till att agera i enlighet med sin egen mission.

Om ett medieföretag verkligen jobbar utifrån en djupt förankrad mission är det hart när omöjligt att imitera den. Däremot kan man nog imitera arbetssätten som leder fram till att forma den egna missionen.