Pia Ingström: Piplisor och sultaninnor
Turkiska tv-serier bygger gärna på principen att mera är mera, inte tvärtom, skriver Pia Ingström som fördjupat sig i tv-serien Lögnen.
Den turkiska tv-serien Lögnen som visas på Yle Fem är vansinnigt spännande och råddig på ett sätt som frestar nyfikenheten mera än nerverna. De vackra människorna Selim (läkare) och Aylin (arkitekt) firar lille Ömers födelsedag i en glad krets av vänner. Nästa dag försvinner Selim spårlöst, och bit för bit faller bilden av det lyckliga äktenskapet sönder inför den förkrossade Aylins ögon.
Det görs tidshopp hit och dit, och intrigen vräker på med mystiska kopplingar till Iran, excentriska vetenskapsmän, psykotiska psykiatrer, gamlingar med krucifix i sina darrande händer, intriger inom polisen, äktenskapsförvecklingar och familjetragedier. Just nu har serien hunnit halvvägs hos oss, och man ser tröttheten – tillbakablickarna och omtagningarna har blivit fler, liksom scenerna där det stirras i förfärad misstro på ett eller annat under illavarslande musik. Turkiska tv-serier bygger gärna på principen att mera är mera, inte tvärtom, men för en framgångsrik serie blir produktionstempot lätt sådant att det börjar synas på kvaliteten.
Så gick det för sultansåpan Muhtesem Yüzyil (Det magnifika århundradet) som förgyllde mitt liv under cirka 110 gånger 90 minuter för något år sedan. Till slut orkade jag inte längre sitta klistrad vid min dator och uttyda repliker som ”det finns en förrädare i mitt harem” eller ”du skall en dag drunk- na i ditt eget blod”, hur berikande det än var för min hobbyturkiska. Skådespelarna var rödögda av trötthet, manusförfattaren Meral Okaysom gjort gnistrande kvinnodrama av de tidiga avsnitten hade dött, och den underbara tysk-turkiska skådespelerskan Meryem Uzerli som spelade huvudrollen som sultan Süleymans lagvigda hustru Hürrem hade sagt upp sig i raseri för att sultanen fick mycket högre lön än hon.
Lögnen utspelar sig i nutid, bland välbeställda moderna människor i flotta villor och loftlägenheter, men ur feministisk synvinkel är den klart mindre tillfredsställande än den historiska haremsåpan. I sultanens palats kämpade och intrigerade kvinnorna för sina liv, med stor påhittighet och sinnesstyrka – för dem stod det klart att männen skulle hållas utanför alla väsentliga operationer eftersom de ändå inget begrep.
I det samtida Istanbul vacklar kvinnliga arkitekter och fotografer med pipig röst fram på skyhöga stilettklackar, ständigt på spaning efter någon man som kan trösta dem. Och den iranska sjuksköterskan Leyla (Mehrnoush Esmaeilpour) – orsaken till Selims försvinnade – har silikonläppar som får Hollywoodfrun Agnes-Nicole Winter att se naturlig ut.
Just nu håller Lögnen en veckas paus på Yle fem, för att återkomma med sina 20 återstående avsnitt måndag-fredag i fyra veckor från och med den 7 juli. Och ja, jag skall se den till slut!