Valen breddas till nya arenor
Den här gången är det annorlunda. Europaparlamentets officiella valslogan träffade rätt åtminstone i hur EU-valet syntes i medierna. Nätet i allmänhet och de sociala medierna i synnerhet gjorde att det blev ett annorlunda val den här gången.
Det här blev valet där de korta videosnuttarna på kandidaterna slog igenom. Levande bild är en krass medieform, där de rutinerade kommer till sin rätt och de ovana blir avklädda inför kameran. Gallerier på de mest taffliga framträdandena spreds snabbt och blev en veritabel succé i de sociala medierna. Åtminstone blev videorna god pr för dem som vill ha mer språkundervisning i de finländska skolorna.
Vi såg också en explosion av regelrätta valkampanjer i de sociala medierna. Det är inte längre enbart Alexander Stubb som har flyttat över tyngdpunkten till de nya nätverken. Kampanjmaterial översvämmade framför allt Facebook där också många eldfängda debatter mellan kandidaterna fördes. De traditionella medierna hakade på och rapporterade om de mest osportsliga rallarsvingarna.
I kombination med kandidattesten på nätet, Twitterflöden under valdebatterna och skräddarsydda valkonton på Instagram kan man med fog säga att informationen om årets val sprängde gamla gränser.
Det blev samtidigt också en större tudelning i själva substansbevakningen av valet. Det var inte enbart i de sociala medierna som underhållningselementet förstärktes. I till exempel Yle Fems stora valdebatt travesterade man den rikssvenska frågesporten På spåret i ett försök att lätta upp stämningen. Konstgjorda dueller och gröna och röda knapptryckningar har tydligen kommit för att stanna i alla kanaler.
Men parallellt med den högre graden av underhållning lyckades medierna överlag bättre i att fokusera på själva EU-valet den här gången. I jämförelse med tidigare EU-val handlade fler frågeställningar nu faktiskt om Europa, om de olika grupperingarna i Europaparlamentet och om vilka möjligheter en enskild parlamentariker de facto har att påverka ett beslut. Efter årets val är det sannolikt fler finländare som förknippar ALDE med något annat än namnet på en cirkulationspump.
Trots att det tidvis blev mycket tittande i backspegeln, felsökande i det förflutna och svävande diskussioner på axeln Nato–Ukraina, fanns det nu höga ambitioner att beskriva olika verkligheter i Europa. Utan att ha vetenskapliga belägg vågar jag påstå att vi den här gången såg och läste fler reportage om vardagen i de olika medlemsländerna.
Rapporteringen handlade kanske inte heller den här gången tillräckligt mycket om ideologiska skillnader, men nog om olika dimensioner av att leva i Europa i dag. Och det är väl endast via de enskilda människorna och deras berättelser som ett genuint och brett intresse för ett gemensamt Europa kan födas?
Inför nästa EU-val 2019 skapas det förhoppningsvis ännu fler människonära historier, som borde ha en självklar plats också i de sociala medierna.