Philip Teir: Pajkastning
Dramat kring tv-kocken Nigella Lawson har drag av Shakespearesk fars – italienska systrar, engelska patriarker och svartsjuka.
I många år har jag tillrett julskinka enligt ett recept jag hittade på en blogg – kokad i cider med rotfrukter, inspirerat av den brittiska tv-kocken Nigella Lawson. I år hinner jag inte med någon julskinka, och det grämer mig.
Nigellas egen julspecial i BBC fick en lite annorlunda eftersmak i år. Följer man med den brittiska tabloidpressen har man det senaste halvåret kunnat bevittna pajkastningen mellan Lawsons ex-man, den stenrika konstsamlaren Charles Saatchi, och Lawson själv. I en ringhörna står också parets italienska assistenter Elisabeth och Francesca Grillo.
Det är ett bråk som innehåller många saftiga ingredienser.
Saatchi anklagades i somras för att ha tagit strypgrepp om sin dåvarande fru under ett restaurangbesök. En månad senare skildes paret, och sju veckor efter det hade 70-årige Saatchi en ny flickvän.
Saatchi anklagade nyligen Nigella för att ha varit kokainberoende under inspelningen av hennes tv-show. Det blev stora rubriker i hela världen. Själv har jag svårt att se det framför mig – många tv-kockar har ett liberalt förhållande till alkohol, men att Nigellas tv-mys skulle vara kokainförstärkt var ändå lite svårt att svälja.
Egentligen var det inte Saatchi som startade ryktena, utan systrarna Grillo. De befinner sig just nu i rätten där de bråkar om pengar som Saatchi anser att systrarna förskingrat. De sägs ha använt parets kreditkort för att lyxshoppa för över 800 000 euro. Systrarna i sin tur säger att de shoppat med sin arbetsgivares goda minne. Enligt dem har Nigella varit hög som ett hus och gett dem pengarna.
Dramat har drag av Shakespearesk fars – italienska systrar, engelska patriarker och svartsjuka.
Lawson sade i rätten häromveckan att hon haft ett ”livsproblem, inte ett knarkproblem”. Det var en formulering som nästan hade kunnat komma direkt ur hennes egna kokböcker, som uppskattas just för att de är ett slags receptens Bridget Jones Dagbok.
Den svenska skribenten Anna Hellsten har beskrivit Nigellas storhet med att hon ”förenar mat och liv, snarare än mat och lifestyle”.
Ur finländsk horisont kan man begrunda mekanismerna i den brittiska tabloidpressen. Alla anklagelser som systrarna Grillo kommit med under rättegången (”Nigella knarkar!”, ”Nigella låter sina barn knarka!”) har publicerats i form av rubriker i kvällstidningarna. Man får verkligen läsa artiklarna för att förstå att det handlar om just anklagelser, inte fakta.
Mina svenska vänner som följt med Nigella en längre tid är övertygade om att hon är ett offer för en manipulerande ex-man. Även om Saatchi inte kan rentvå sitt eget rykte i rätten, kan han passa på att göra så mycket skada som möjligt.
I såna stunder behöver man goda jurister. Men kanske också tröstmat, vilket råkar vara Nigellas expertområde.