Tysklands förbundskansler Angela Merkel har i åratal fått njuta av ett stort personligt stöd bland de tyska väljarna. Det var hennes personliga popularitet som förde den kristdemokratiska partikoalitionen CDU/CSU till seger i det senaste Bundestagvalet 2013. Den kritik som riktats mot henne inom hennes eget kristdemokratiska parti och CDU:s bayerska systerparti CSU tystnade efter det.
Att hon dessutom lyckades övertala socialdemokratiska SPD att än en gång samregera med henne – vilket valresultatet visade att var den regeringskoalition tyskarna själva helst av allt ville ha – var ytterligare ett prov på Merkels politiska skicklighet.Mot denna bakgrund har fallet varit stort för den tyska förbundskanslern. "Wir schaffen das" (vi fixar det), var Merkels korta och slagkraftiga "manifest" för att hantera inströmningen av flyktingar från främst Irak, Syrien och Afghanistan.

Gjorde Angela Merkel en felbedömning? Javisst, om hon räknade med att Tyskland skulle lyckas genomdriva ett beslut inom EU om en fördelning av flyktingbördan.
Inne på samma linje var Sverige.
Men samtidigt måste man komma ihåg att Merkel i ett tidigt skede gjorde bedömningen att flyktingkrisen kommer att vara större och svårare att hantera än vad krispaketen till Grekland varit. Hon hade rätt.
Nu gör hon ytterligare ett försök inom EU att rädda Schengen genom att yrka på en ansvarsfördelning.
Det verkar tyvärr mer sannolikt att tillfälliga barriärer införs. Barriärer, som i all tysthet så småningom kan bli permanenta, utan att det görs särskilt mycket väsen av det, som en slags eftergift för de radikala krafter i Europa som på ett kusligt sätt ökar sitt stöd bland väljarna.

I Tyskland heter det radikala partiet AfD. Partiet nådde inte över femprocentströskeln i Bundestagvalet, men stannade bara några tiondelar under den.
Att partiet långt ifrån var slaget visar utvecklingen. Nu har AfD ett stöd på mer än fem procent i flera dela av förbundsstaten.
När AfD grundades var det iögonenfallande många intellektuella och ekonomister som stödde partiet. Men nu handlar det inte längre främst om att återinföra den tyska marken, utan om att stänga Tyskland för flyktingar.
I ett uppseendeväckande uttalande föreslog AfD:s partichef Frauke Petry att flyktingar skulle stoppas vid gränsen med vapenmakt, om ingenting annat hjälpt.
AfD har försökt släta över det hela med att det handlar om ett "kommunikationsproblem".

När Merkel i lördags sade att flyktingarna från Irak och Syrien måste återvända till sina hemländer "när krigen är slut" och terroristorganisationen "IS är slagen" kan det därför ses som ett försök att tala om för väljarna att det rådande läget inte är bestående.
Sedan är det en annan sak att för det första vet ingen när IS, eller Daesh, är slaget. För det andra kommer det att dröja länge innan Syrien och Irak är återuppbyggt.

Flyktingsituationen och Merkels trängda situation på hemmaplan gör också att andra stora politiska problem i Europa hamnar i skymundan. Det gäller till exempel kriget i Ukraina.
Minskfördraget haltar fortfarande.
AfD är inte lösningen för det problemet heller.
Men det gäller för Merkel och den tyska regeringen att inte underskatta AfD.
Då behövs det att göra mer än att avfärda AfD som ett alternativ som faller på sin egen omöjlighet.